Den här läsdagboken har varit online sedan den 29:e november år 2003, och den har under årens lopp genomgått många uppdateringar och förändringar. I stort sett började mitt intresse för litteratur komma igång i slutet av år 2001, även om jag läste lite som barn (exempelvis ungdomsböcker av Svedelid). Ungefär samtidigt upptäckte jag en lust till författande. Jag har skrivit en del noveller, varav några av dem publicerats i "Jululven", en samling som utgavs av Ronie Berggren år 2004. Argumentativa texter, ingående i serien "självbiografiska fragment", finnes på min blogg att läsa för den som vill. Att dessa intressen synbarligen uppkom tvärt, och att jag ägnat mig ganska intensivt åt dem de senaste åren, förvånar många. Detta vill jag förklara, trots att jag i viss mån redan gjort det på min blogg, i texten "Böcker är farliga!"

Det är inte någon slump att den första bok jag själv sökte upp och läste med brinnande intresse, var "The Satanic Bible" av Anton LaVey. Detta var under andra halvan av år 2001, och jag hade själv beställt den ifrån Belial.org. För det första törstade jag efter esoterisk kunskap, dvs. kunskap jag inte kunde få genom skolan och som möjligen skilde sig diametralt ifrån normaliserade uppfattningar. Jag hade nämligen en obestämd känsla av att man väsentligen matade mig med eufemismer och osanningar, och jag ville få en djupare insikt i tillvaron. För det andra hade jag redan funnit mig instämma i många av de grundpelare som satanismen bygger på. Sent omsider insåg jag förstås att mina individualistiska principer hade andra mer rationella ursprung såväl som applikationer. Strax efter läsningen av LaVey tog jag mig an att läsa "Så talade Zarathustra" av Nietzsche, vilken influerade mig oerhört vad gäller språkbruket, och vars individcentrerade budskap jag omfamnade. Nietzsche kom att bli centralt för mig under ett par år, och är fortfarande en stor källa till inspiration, låt vara på andra grunder.

Sommaren år 2002 kom jag i kontakt med Ayn Rand, och i och med hennes "Lovsång" började min litterära såväl som filosofiska utveckling undergå ett paradigmskifte. I början av år 2004 började jag gå under epitetet "objektivist" såväl som laissez faire-kapitalist. Det är jag fortfarande, även om jag sällan använder just de orden för att beskriva mig själv. Det för helt enkelt med sig många förutfattade meningar som jag gärna undviker, men jag har absolut inget emot etiketter - om de är logiskt och rimligt härledda. Från och med slutet av år 2006 kan jag även kalla mig själv för anarkokapitalist. Hur hänger detta ihop med mina litterära intressen? Jo, dessa intressen beror främst på en törst efter kunskap och personlig utveckling. Jag läser för att lära, även om jag uppskattar språklig skicklighet kanske mer än de flesta. Jag har dock inget intresse av att läsa litteratur vars enda syfte är underhållning, något som man inte sällan förebrår mig för. Jag läser hellre Dostojevskij än Bukowski, och för den skull anser man mig vara "pretto". Det får man göra om man så önskar, men då har man missuppfattat saken. Jag läser inte "svåra" böcker för att verka "smart" - jag vill stimulera mitt intellekt genom att läsa intellektuellt stimulerande litteratur. Om man sedan hyser förakt för intellektualism, vilket somliga tyvärr gör, må hela mitt väsen för all del vara "pretto".

När den här hemsidan skapades hade jag inte läst särskilt många böcker. Man anmärkte på detta, såväl som på att de "recensioner" som finns här inte tillför något. Men det var menat att vara ett projekt för utveckling som skulle växa med tiden - och det har det ju gjort - såväl som att det inte rör sig om "recensioner" utan spontana anteckningar. När jag läst en bok skriver jag spontant ner vad jag tycker mig ha att säga om den - det är hela saken. Således har läsdagboken främst ett personligt värde för mig, och den är till för mig. Andra som känner mig må tycka det är roligt att utforska sidan, såväl som andra litterärt intresserade. Det är dock, till sidst og syvende, för min egen skull den existerar. Jag aspirerar inte på att hänföra besökarna med mina djupgående analyser och egensinniga teorem. Detta är och förblir blott min läsdagbok. Titeln "Disequilibria" avser en disharmoni mellan just mitt eget intresse för litteratur, och andras. I början fick jag ofta försvara mig mot olika anklagelser, men på sistone har man kanske insett att jag inte försöker verka "svår" eller att mina omdömen inte avser vara genomträngande analyser.

Detta konkluderar vad jag ville ha sagt i den här texten. Man kan för all del kontakta mig vid intresse, och man kan även läsa vidare bland texterna på min blogg.