Cineasten

South Park är naturligtvis bra som vanligt. Och nu har jag - några månader försenat - sett klart säsong tretton. Bättre sent än aldrig!

The Eyes of Nye (2005) var inte så bra som jag hade trott. I viss mån är det ekocentrisk propaganda, och det sista avsnittet om sex är beklagligt materialistiskt. Tyvärr. Hade det inte varit för det, hade jag gillat serien mer, för Nye är trots allt ganska rolig. Någon andra säsong kommer väl inte göras antar jag. Denna tog i alla fall cirka 5½ timme att kolla på.

Robot Chicken behöver ingen presentation, och inget separat omdöme. Alla säsongerna är bra. En bra serie. Bra bra.

Penn & Teller: Bullshit! har jag nu sett den sjunde säsongen av - tio avsnitt, de flesta av ganska hög kvalitet. Jag tyckte att den femte och sjätte säsongen upprepade sig för mycket, men här kom en del nytt med, och det uppskattas. Fortfarande en väldigt trevlig serie. Om det blir fler säsonger, då kommer jag att se även dem.

Så har man sett säsong två av Boston Tea Party. Serien fortsätter att underhålla mig, och jag ser gärna framtida avsnitt, ifall de spelas in. Något särskilt att säga har jag dock inte. Jag har sett det allra mesta av F&F, och vad jag inte redan sett, det ser jag så fort tillfället ges. Gott så!

Nu har jag sett den fjärde säsongen av American Dad! liksom jag också sett de föregående. Totalt sett blir det 78 sedda avsnitt, eller om man så vill 25½ spenderade timmar. Jag klagar inte! Kanske inte den bästa av serier, men den är bra, och har ibland riktiga ljuspunkter.

Den sjunde säsongen av Family Guy är sedd. Sexton bra avsnitt! Vissa skämt är rentav genialiska; det här är kanske den bästa humorserien just nu. Men jag har förstås sett de föregående säsongerna också. Sammanlagt 124 avsnitt, eller runt 41 timmar. Väl spenderad tid!

Nu har jag sett klart den tjugonde säsongen av The Simpsons, som omfattar 21 avsnitt. Men jag har sett mer än så! Jag har faktiskt sett samtliga avsnitt över huvud taget, vilket innebär 441 stycken. Det betyder att jag lagt ner 147 timmar på serien, oaktat repriser. Strax över sex dygn! Men jag klagar förstås inte. Serien är värd det.

House MD fortsätter att vara den bästa teveserien just nu - och en av de bästa någonsin. (Kanske den bästa?) Tyvärr hade den här säsongen en sämre period i mitten, när allt handlade om relationen mellan Foreman och Thirteen. Det var emellertid - och lyckligtvis - en temporär lapsus. Säsong fem består av 24 avsnitt, vilket sammantaget klockar in på 18 timmar. Eftersom jag sett samtliga 110 avsnitt, har jag ägnat hela 82½ timmar av mitt liv åt serien. I så fall kan bara sägas: väl spenderad tid! Jag hoppas att jag snart får se Hugh Laurie återkomma i en sjätte säsong.

Legend of the Seeker (2008) såg jag - det skall erkännas - bara 18 avsnitt av. Jag struntade alltså i de sista fyra avsnitten av säsongen. Varför gjorde jag det, nu då? Jo, därför att det här är dåligt och rentav pinsamt dåligt. Jag kan absolut uppskatta Terry Goodkinds böcker, och har hittills läst de första fyra i hans serie. Men teveserien är värdelös. Den har mycket lite med böckerna att göra. Den är ytlig, förvirrande, dåligt gjord, och inte ens underhållande. Det här är skräp, och jag kommer inte se framtida avsnitt.