Salt (2010) är en film som försöker för mycket. Den försöker verkligen vrida och vända på intrigen så att man aldrig är säker på var man har karaktärerna. Själv tycker jag det är alldeles för forcerat, och jag får svårt att njuta av filmupplevelsen. Ändå är det väl en helt okej film, på det stora hela. Roller av bl.a. Angelina Jolie och Liev Schreiber.
Inception (2010) såg jag på bio. För första gången i mitt liv gick jag också på bio helt själv. Har man inte längre några vänner får man klara sig på egen hand. Men Christopher Nolan är väl ändå min vän i nöden, som världens bästa nu levande regissör? Nja. Att jag över huvud taget såg filmen på bio var för att Nolan gjort den. Tyvärr något av en besvikelse trots att jag absolut inte väntade mig en ny “mörk riddare”. Det är för mycket ad hoc och för många klichéer (även om Nolan faktiskt undviker de mest uppenbara). I viss mån får jag också intrycket att filmen är komplex för att vara komplex. Karaktärerna engagerar mig inte på djupet – jag tror det är filmens största brist. De känns forcerade och formstöpta. Det summerar hela mitt intryck av filmen: forcerad och formstöpt. Den växer inte fram “naturligt” av sig självt, såsom en bra film måste göra. Synd. Ändå är det här helt okej film, jämfört med andra aktuella storfilmer. Men nummer 3 på IMDb:s topp 250-lista, det begriper jag inte alls.
Roller av bland andra Leonardo DiCaprio, Ellen Page, Ken Watanabe och Michael Caine.
The Ghost Writer (2010) är absolut och som väntat en bra film. Roman Polanski är en briljant regissör (även om man kan ogilla honom som privatperson). Det visar han inte minst här. Filmen är spännande och välgjord på alla sätt och vis. Inget mästerverk förvisso, men en ovanligt smart och kompetent regisserad produktion. Ewan McGregor gör en underbar huvudroll. Kim Cattrall var ett otippat kort i en sådan här film och i en sådan här roll, men det fungerade väl. Övriga roller av bl.a. Pierce Brosnan, James Belushi, Timothy Hutton, Tom Wilkinson och Eli Wallach.
Unthinkable (2010) är en mycket spännande såväl som intelligent film. Jag gillar den skarpt – definitivt en av de bättre hollywoodfilmerna jag sett på länge. Frågan om tortyr belyses på ett ganska bra sätt här tycker jag. Huvudroller av Samuel L. Jackson och Carrie-Anne Moss.
Amores perros (2000) är i och för sig välgjord och väl skådespelad. Det måste den vara – eftersom den placerar sig så högt som nummer 164 på listan över IMDb:s topp 250 filmer. Samtidigt får jag inte ut så mycket av den, personligen. Jag har alltid haft svårt för mosaikfilmer av den här typen, där olika personers livsöden flätas samman. Jag föredrar filmer med en definitiv handling, med början, mitt och slut. Nåväl. Inte min typ av film, men den skulle väl ses.
Les diaboliques (1955) eller kort och gott “Diabolique” är väl helt okej. En typ av suspensthriller även en modern tittare kan uppskatta, måhända, men inte är det väl något mästerverk för det? Ser inte varför den just nu håller plats nummer 176 bland IMDb:s topp 250 filmer.
The Good Son (1993) börjar ganska intressant, som en skildring av en persons inre resa när hans mor dött. Sedan utmynnar det hela i en billigt påklistrad intrig som jag inte ger mycket för. Tyvärr – men till en början fann jag filmen intressant i alla fall. Roller av bland andra Elijah Wood, Macaulay Culkin och David Morse.
Arlington Road (1999) har jag haft liggandes länge. Nu blev jag rastlös och fick lust att se den. Den är ungefär vad man kan vänta sig: inget märkvärdigt, men det slår ihjäl lite tid. Med andra ord hyfsad film relativt realistiska förväntningar. Roller av bland andra Jeff Bridges, Tim Robbins, Joan Cusack och Hope Davis.
The Box (2009) skulle vara riktigt dålig, hade jag hört av flera personer. Jag var inställd på en usel film. Men jag tycker faktiskt att den har viss potential. OK, regi och skådespel suger, och handlingen virar in sig själv och snubblar på sina egna konstgrepp. Ändå ett i grunden intressant moraliskt dilemma: är det värt en stor summa pengar att indirekt mörda en medmänniska? Man kan väl också säga att filmen svarar nekande, eftersom familjen väljer att göra just det, och sedan drabbas av den ena katastrofen efter den andra i hal nedförsbacke. Handlingen är intressant i sig; synd att filmen inte gjordes bättre. Roller av bland andra Cameron Diaz, James Marsden, Frank Langella och James Rebhorn.
Family Plot (1976) är hyfsad. Kanske inte Alfred Hitchcocks bästa film, men om inte annat hans sista. Som sådan bör den naturligtvis ses, men den är okej oavsett; hyfsat underhållande men knappast något mästerverk.
