Stan Helsing (2009) är tyvärr inte en bra film på något plan. Att den skulle vara löjlig förstod jag, men några garv kunde den ändå bjuda på? Icke. Det är kort och gott en trist film, som man gör bäst i att glömma bort. Det enda den har att locka med är lättklädda kvinnor. Och det vet den om, för det är just det elementet som fokuseras på rakt igenom. Tyvärr en besvikelse. Trots att Leslie Nielsen av någon anledning fortsätter medverka i dem.
Zombieland (2009) skall vara bra, säger folk. Just nu håller den till och med plats nummer 210 bland IMDb:s topp 250 filmer, en placering som nog kommer halka ner snabbt nog. Men ändå. Folk gillar filmen. Jag gör det däremot inte. Jag tycker bara den är irriterande och trist; konceptet är beprövat och här tillkommer inget nytt. Roller av bland andra Woody Harrelson och Bill Murray.
Død snø (2009) var väl… tja? Det har varit en hel del tjat om filmen, bara för att den handlar om nazi-zombies. Och det är väl ett skojigt koncept. Men är filmen bra för den skull? Mjae. Den är förutsägbar och till en början rent pinsam. Men så blir den riktigt underhållande, de sista 20 minuterna eller så. Så okej - på det hela taget bättre än väntat. Ingen fantastisk film eller så, men med humor och en egen nich. Det får man nöja sig med.
Shaun of the Dead (2004) har ännu en gång setts om. Nu har jag sett den tre eller fyra gånger. Och den är fortfarande briljant! Vad mer behöver sägas? Inte mycket förmodligen, för vi vet alla vad det här är, och vi tycker alla att det är bra. Gott så! Roller av bland andra Simon Pegg, Bill Nighy och Martin Freeman.
Frostbiten (2006) har jag nu sett för kanske tredje eller fjärde gången. Den är onekligen en patetisk skräckfilm, men just därför är den också så bra! Många av replikerna är oslagbara. Det här är en förnämlig komedi, eftersom den tar sig på sådant allvar. Kom igen - en vampyrfilm som inleds med svenska nazister under andra världskriget? Allt med det är så fel, och därför också så bra - så hysteriskt roligt. Jag lär säkert se om filmen ännu ett par gånger, i framtiden.
Horror Hospital (1973) är ett typexempel på en sådan film som lyckas vara “så dålig att den blir bra”. Den är kanske till och med menad att vara på det sättet? Man skrattar här och var, och bjuds på överraskande underhållning. Faktiskt ganska rolig film, givet dess genre och ålder. Jag klagar inte.
Netherbeast Incorporated (2007) är inte direkt en bra film, men den är lite udda och har vissa poänger. Jag är nöjd med att ha sett den, även om det egentligen är mer eller mindre försumbart. Skräckkomedier brukar i och för sig inte vara så spektakulära, så omdömet får anpassas efter rimliga förväntningar. Biroller av bland andra Jason Mewes och Robert Wagner.
My Name Is Bruce (2007) tycker jag mest är larvig. Filmen är skapad för explicita fans av Bruce Campbell, och passar inte den generelle tittaren. Jag är inget sådant fan, och får således ut mycket lite av det här. Fjantigt så det förslår!
The Blair Thumb (2002) Men det är å andra sidan alla dessa “tumfilmer” av Steve Oedekerk, inte sant? Det här är dock möjligtvis den allra bästa av dem - möjligtvis.
Kataude mashin gâru (2008) är en japansk splatterfilm, måhända mer känd under den engelska titeln “The Machine Girl”. Egentligen tycker jag väl att splatter är en aning passé, men här lyckas man göra det relativt bra. Eller ja - bra och bra. Det är “så bra så att det blir dåligt”. Men det gäller väl för alla splatterfilmer? Det är därför vi ser dem. Vi förväntar oss inget annat. Och jag måste erkänna att det här är smått roande film. Helt okej på det stora hela - givet dess genre och de förväntningar man rimligen kan ha på den.
