Cineasten

Legend of the Bog (2009) är en dålig amatörmässig film. Inget att slösa tid på. Dock en roll av Vinnie Jones.

The Haunting in Connecticut (2009) är en klichébaserad formstöpt skräckis, men den lyckas ändå vara… tja, inte fullständigt anonym och pinsam. Går att se, även om man säkert glömmer den ganska snabbt igen.

Friday the 13th (2009) är den tolfte filmen i serien, och jag har sett de flesta av dem. Varför? Det kan man undra! I vanlig ordning är jag inget fan av slasherfilmer. Det här kanske var tufft i början av 80-talet, men det är inte tufft idag. Det är förutsägbart, beprövat, andefattigt och lite larvigt. Medioker och fullständigt onödig film.

My Bloody Valentine (2009) är en trist remake på ett trist original. Jag begriper ärligt talat inte varför man fortsätter att producera simpla slasherfilmer. Har man sett en av dem, har man sett alla. Samma klichéer och inga nya koncept. För min del känns det i alla fall ganska meningslöst. Men okej, det var väl något som skulle ses i alla fall.

Cronos (1993) skall inte tadlas alltför mycket. Särskilt bra är den förvisso inte, men man har också sett sämre. För att vara en b-skräckis från tidigt 90-tal är den nog helt okej, relativt sett. Handlingen är lite larvig och förutsägbar, men filmen blir inte pinsam på det sätt många andra skräckisar blir. Regi av Guillermo Del Toro, och biroll av Ron Perlman.

The Uninvited (2009) är kanske en film som är “så dålig att den blir bra”. Eller också inte. Jag är själv tveksam här; kanske är den bara dålig. Regissören visste uppenbarligen inte vad han gjorde. Amatörism är ett passande adjektiv, även om man kanske inte förväntar sig ett mästerverk när man kollar på en skräckis. Men ändå. Jag lyckas bara skratta åt den och anmärka på alla felen, så omdömet blir väl därefter. Elizabeth Banks gör en dålig biroll. David Strathairn är okej, men det lyckas inte rädda filmen.

Frostbiten (2006) har jag nu sett för kanske tredje eller fjärde gången. Den är onekligen en patetisk skräckfilm, men just därför är den också så bra! Många av replikerna är oslagbara. Det här är en förnämlig komedi, eftersom den tar sig på sådant allvar. Kom igen – en vampyrfilm som inleds med svenska nazister under andra världskriget? Allt med det är så fel, och därför också så bra – så hysteriskt roligt. Jag lär säkert se om filmen ännu ett par gånger, i framtiden.

Körkarlen (1921) är onekligt en mycket märklig – men också mycket välgjord – svensk skräckfilm. Den tycks ha en hel del gemensamt med en viss annan populär skräckfilm från efterkommande år. Sedan är mitt personliga intresse ganska svalt, men det hindrar mig ju inte från att kunna se sakligt på det hela. Alltså välgjort och uppfriskande disparat. Gott!

The Unborn (2009) är ungefär så klichéartad som en skräckfilm kan bli. Därför orkade jag inte ens se klart den, ärligt talat. Handlingen är töntig och det finns inget att fästa sig vid. Vad tusan tänkte Gary Oldman på när han accepterade sin biroll?

Psycho (1998) måste väl ändå sägas vara ett riktigt bottennapp? Jag tror att Gus Van Sant tänkte ungefär så här: “Nu vill jag göra en remake på en gammal klassiker; den skall inte tillföra något nytt och vara mycket sämre; dessutom skall jag välja helt fel skådespelare till de olika rollerna.” Inte? Jodå. Jag vill ju inte tänka mig att vår regissör misslyckades i sina avsikter; han är oftast skärpt och stundtals fenomenal. Men ack, detta är verkligen värdelöst skräp. En blek kopia trots dess färg. Roller av bland andra Vince Vaughn, Julianne Moore, Viggo Mortensen, William H. Macy, Robert Forster och Philip Baker Hall.