Dream House (2011) är i princip en schablonkopia av en del andra filmer med exakt samma handling. Om den varit minsta originell hade den kunnat vara bra, men nu blir man istället irriterad över hur upprepande den är. Aja. Framför kameran bland andra Daniel Craig, Naomi Watts och Rachel Weisz.
Don’t Be Afraid of the Dark (2010) samlar alla skräckfilmsklichéer under ett och samma tak – bokstavligt talat. Det här är ett typexempel på varför jag sällan ser skräck. Roller av Guy Pearce och Katie Holmes.
Terror på Elm Street (2010) är ingen bra film. Mer har jag inte att säga.
Saw 3D (2010) fortsätter serien, och såvitt jag förstår avslutar den. Bra. Det här är skräp; bara en orgie i slakt utan rim och reson. Kanske fungerar för somliga, men det fungerar inte för mig.
Resident Evil: Afterlife (2010) är inte bara tråkig utan till och med urlöjlig. Det är väl bara människor med seriös zombiefetisch som kan tycka det här är bra? Nej… kommer det en femma lär jag inte se den. Roller av bland andra Milla Jovovich och Wentworth Miller.
Splice (2009) är dåligt gjord och trist förutsägbar. Nog för att jag gillar filmer som illustrerar etiska dilemman, men den här spretar ut i alltför otroliga och klichéartade överdrifter. Frågan om kloning av människor är intressant. Att de slutar upp med en bevingad hybrid som huvudpersonen till slut vill ha sex med är… ja. Löjligt. Trots huvudroll av Adrien Brody.
Screamers: The Hunting (2009) sågs i en båthytt på Östersjön. Medioker remake, baserad på ett mediokert original. Fungerar väl för strökollande kanske. Nåväl.
The Wolfman (2010) är kanske inte urusel, men den är i alla fall förutsägbar och medioker. Har man sätt en varulvsfilm förut har man också sett denna. Varför ens göra en ny? Orginalet från ’41 har jag inte sett; den här remaken känns i alla fall fullständigt onödig. Nåväl. Roller av bland andra Benicio Del Torro, Anthony Hopkins och Max von Sydow.
The Crazies (2010) är vad man skulle kunna kalla en förutsägbar film på ett beprövat tema. För det är precis vad det är. Jag blir snabbt uttråkad och spolar mig genom filmen, eftersom den påminner exakt om dussintals jag sett förut. Med andra ord försumbart. Huvudroll av Timothy Olyphant.
Pandorum (2009) skulle vara bra, hade någon sagt mig. Men det var den inte. Den är ogenomtänkt, klichéartad, ointressant och trist. Faktum är att det gick alldeles utmärkt att spola förbi hälften. De vaknar upp på en okänd plats, får successivt veta var de är och varför, och tvingas omsider slåss för sina liv mot en okänd fara. Hört det förut? Känns det bekant? Jag menar det. Roller av bland andra Dennis Quaid och Ben Foster.
