Splice (2009) är dåligt gjord och trist förutsägbar. Nog för att jag gillar filmer som illustrerar etiska dilemman, men den här spretar ut i alltför otroliga och klichéartade överdrifter. Frågan om kloning av människor är intressant. Att de slutar upp med en bevingad hybrid som huvudpersonen till slut vill ha sex med är… ja. Löjligt. Trots huvudroll av Adrien Brody.
Screamers: The Hunting (2009) sågs i en båthytt på Östersjön. Medioker remake, baserad på ett mediokert original. Fungerar väl för strökollande kanske. Nåväl.
The Wolfman (2010) är kanske inte urusel, men den är i alla fall förutsägbar och medioker. Har man sätt en varulvsfilm förut har man också sett denna. Varför ens göra en ny? Orginalet från ‘41 har jag inte sett; den här remaken känns i alla fall fullständigt onödig. Nåväl. Roller av bland andra Benicio Del Torro, Anthony Hopkins och Max von Sydow.
The Crazies (2010) är vad man skulle kunna kalla en förutsägbar film på ett beprövat tema. För det är precis vad det är. Jag blir snabbt uttråkad och spolar mig genom filmen, eftersom den påminner exakt om dussintals jag sett förut. Med andra ord försumbart. Huvudroll av Timothy Olyphant.
Pandorum (2009) skulle vara bra, hade någon sagt mig. Men det var den inte. Den är ogenomtänkt, klichéartad, ointressant och trist. Faktum är att det gick alldeles utmärkt att spola förbi hälften. De vaknar upp på en okänd plats, får successivt veta var de är och varför, och tvingas omsider slåss för sina liv mot en okänd fara. Hört det förut? Känns det bekant? Jag menar det. Roller av bland andra Dennis Quaid och Ben Foster.
The Box (2009) skulle vara riktigt dålig, hade jag hört av flera personer. Jag var inställd på en usel film. Men jag tycker faktiskt att den har viss potential. OK, regi och skådespel suger, och handlingen virar in sig själv och snubblar på sina egna konstgrepp. Ändå ett i grunden intressant moraliskt dilemma: är det värt en stor summa pengar att indirekt mörda en medmänniska? Man kan väl också säga att filmen svarar nekande, eftersom familjen väljer att göra just det, och sedan drabbas av den ena katastrofen efter den andra i hal nedförsbacke. Handlingen är intressant i sig; synd att filmen inte gjordes bättre. Roller av bland andra Cameron Diaz, James Marsden, Frank Langella och James Rebhorn.
The Fourth Kind (2009) var inte alls min typ av film; spolade mig igenom den. Nog sagt om det! Roll av Milla Jovovich.
Shutter Island (2010) är helt okej. Kanske inte fullt så bra som många verkar tycka, men bra ändå, om än lite förutsägbar och föga originell. Väl regisserat av Martin Scorsese, och väl skådespelat av bland andra Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow och Patricia Clarkson.
Saw VI (2009) kändes ganska meningslös om man frågar mig. Är den inte också det? Så här långt fram i serien finns inget intressant kvar; man borde ha slutat efter åtminstone tredje. Och ja, Tobin Bell är fortfarande kvar som Jigsaw. Typ.
Antichrist (2009) är en utsökt film – rentav briljant. Lars von Trier måste vara en av de bästa nu levande filmskaparna, och det visar han här med skärpa. Introscenen måste dessutom vara något av det vackraste som fångats på film. Visst är det här brutalt på många sätt, och det har man ju också kritiserat. Men varför? Brutaliteten finns där av en anledning, i denna psykologiska skräckfilm, eller allegoriska drama – snarast är den bäggedera. Helt enkelt fenomenal. Och naturligtvis en bra huvudroll av Willem Dafoe. Till yttermera visso dedikerades filmen till Mästaren, alltså till Tarkovskij.
