Cineasten

Star Trek (2009) har jag nu sett. Lite sent kanske, men bättre sent än aldrig? Jag tycker dock inte att det här är så särskilt bra. Jag är inget “fan” i och för sig, men ändå. Jag kan inte se detta som mer än “rätt okej”. Ändock ligger filmen på plats nummer 130 bland IMDb:s topp 250 filmer, och den har som förmodligen bekant legat mycket högre än så. En allmänt uppskattad film är det alltså, men överskattad enligt mig. Roller av bland andra Eric Bana, Simon Pegg, John Cho och Winona Ryder.

Full Metal Jacket (1987) har jag sett flera gånger förut; nu ännu en. Den här gången satt jag i Johanneshov och rökte hasch – då är väl det här den perfekta filmen, eller? Hur som helst. En briljant film är det naturligtvis, och en av Stanley Kubricks bästa. Den håller plats nummer 96 bland IMDb:s topp 250 filmer, och det är inte att undra på. Roller av bland andra Vincent D’Onofrio och R. Lee Ermey.

Che: Part Two (2008) har man till slut sett. Den första delen såg jag redan vid jul; det tog alltså ett halvår innan man kunde se resten. För all del – det gör inte så värst mycket. Jag är måttligt intresserad av Guevara, både som person och som historisk betydenhet. Och nej, jag skulle knappast stödja honom heller. Dock är Benicio Del Toro okej i dess huvudroll. För regin står Steven Soderbergh.

In the Presence of Mine Enemies (1997) var ändå en ganska värdelös tevefilm om andra världskriget. Inget att fästa sig vid med andra ord. Trots huvudroll av Armin Mueller-Stahl – som jag oftast gillar. Här är det inte han som är dålig, utan manus, regi och produktion.

Born on the Fourth of July (1989) når inte målet. Den ger ett smått förvirrat intryck hos mig, som om regissören använder begrepp han inte riktigt behärskar. Men det måste väl vara fel? Regissören är ju faktiskt Oliver Stone. Å andra sidan brukar jag få det intrycket av hans filmer även på senare tid; vissa är riktigt bra och andra känns konstigt gjorda. Det här är alltså en film av det där andra slaget. Berättelsen är gripande, men filmen lyckas inte riktigt porträttera känslan fullt ut. På det hela taget en “okej” film, inte jättebra men inte heller dålig. Tom Cruise är okej i huvudrollen. I övriga biroller ser vi bland andra Tom Berenger, Bob Gunton, Vivica A. Fox, Willem Dafoe och John C. McGinley.

Glory (1989) är en helt okej film. Den är välgjord och många scener är väldigt gripande. Samtidigt har jag svårt för detta romantiserande av krig. Krig är inte romantiskt, det är en vidrig styggelse och inget mindre. Just nu ligger filmen på plats nummer 223 bland IMDb:s topp 250. Det kan jag väl på sätt och vis förstå, trots att jag inte delar entusiasmen. Hur som helst. Matthew Broderick gör en bra huvudroll, trots att jag hade mina tvivel. Biroller av bland andra Denzel Washington, Morgan Freeman och Bob Gunton.

Ran (1985) är knappast dålig, men det är inte heller Akira Kurosawas bästa. Rent subjektivt har jag svårt för den japanska mimiken, särskilt när den skildras så allvarligt, den tycks mig löjlig och rentav clownaktig. Det bidrar till mitt förhållandevis svala intryck inför filmer av det här slaget. Men en dålig film är det förstås inte, som sagt. Just nu innehar den plats nummer 129 bland IMDb:s topp 250, och det är ju ändå en ganska hög plats! Huruvida den sedan är förtjänad eller ej, det vågar jag inte uttala mig om. En bra film är det, men ingen personlig favorit.

Vals Im Bashir (2008) är nog totalt ointressant, tänkte jag. Men så såg jag den ändå, eftersom den blivit så populär, och så många har lovordat den. Just nu ligger den till och med på plats nummer 249 bland IMDb:s topp 250 filmer! Och som väntat: den är ointressant. Animationen är tämligen medelmåttig, och jag engageras inte för fem öre. I allt väsentligt är filmen bortglömd redan när eftertexterna rullar upp. Inget jag tar vidare notis om alltså.

The African Queen (1951) är ju en klassiker som man skall ha sett. Just nu befinner den sig på plats nummer 188 bland IMDb:s topp 250 filmer. Personligen är jag måttligt entusiastisk (d.v.s. inte alls). En välgjord film är det måhända, men mer än en film bland många andra? Svårligen. Inte ser jag vad som skulle vara så mästerligt i alla fall. “Bra men inte så bra”, som jag brukar få säga i fall som dessa. Humphrey Bogart har gjort bättre roller, och det kan väl även sägas för Katharine Hepburn. Kom dock att tänka på den analys som Ayn Rand en gång gjorde av filmen. Håller huvudsakligen med henne.

The General (1927) är en gammal stumfilm av/med Buster Keaton. Att den ligger på plats nummer 130 bland IMDb:s topp 250 filmer, har nog mer att göra med dess historiska betydelse, än dess stigna kvalitet med dagens mått.  Passerar mig tämligen obemärkt.