Cineasten

Tim Minchin: So Live (2007) äger helt enkelt. Ja, att jag skulle säga det var väl inte så förvånande? Passar mig som handen i handsken. Mer, mer, mer!

Ready For This? (2008) äger helt enkelt. Vad mer att säga? Tim Minchin är fantastisk. Mer av den här varan!

The Informant! (2009) är egentligen inte så intressant, till handlingen sett. Men Steven Soderbergh har förstått hur man sätter tonen, och Matt Damon spelar den helt lysande. Det här är en film man ser, och roas av, bara därför.

The Men Who Stare at Goats (2009) är udda och riktigt bra. Faktiskt överraskande bra, trots (och tack vare) att jag väntat mig något helt annat. Gott så, förstås! Roller av bland andra George Clooney, Ewan McGregor, Jeff Bridges, Kevin Spacey och Robert Patrick.

Sherlock Holmes (2009) är helt okej. Jag tycker inte den är fullt så bra som en del andra tycker, men visst, sämre filmer har man onekligt sett. Guy Ritchie brukar göra bra saker och det gör han även här, trots att han såklart också gjort bättre. Alltså en okej film men inte heller något okrönt mästerverk. I rollerna bland andra Robert Downey Jr., Jude Law och Rachel McAdams.

För att inte tala om alla dessa kvinnor (1964) må vara en film av Ingmar Bergman och tillika hans första i färg. Men jag gillar den ändå inte något vidare. Det här med komedier var inte hans styrka, och särskilt inte fåniga komedier av den här sorten. Tyvärr ett bottennapp med andra ord.

Year One (2009) var en dålig film. Ja, jag hade inte väntat mig så mycket, men riktigt så här dåligt trodde jag ändå inte att det var. Men det var det. Och nog sagt om den saken. I rollerna bland andra Jack Black, Oliver Platt, Vinnie Jones, Hank Azaria, Olivia Wilde och Paul Rudd.

Eddie Izzard: Stripped (2009) är som väntat bitvis väldigt rolig och bitvis ganska trist. Izzard bjuder på några verkliga asgarv, medan andra saker käns hafsiga och ogenomtänkta. Ja, ungefär som vanligt med andra ord. Överlag dock positivt betyg.

Whatever Works (2009) är den nya filmen av Woody Allen. Jag har sett alla hans produktioner, med ett par få undantag, och det här är riktigt bra. Kanske är det en av hans allra bästa filmer, åtminstone i mitt tycke. Smått briljant. Jag skall bli som Boris när jag blir stor. F.ö. biroll av Patricia Clarkson.

Stan Helsing (2009) är tyvärr inte en bra film på något plan. Att den skulle vara löjlig förstod jag, men några garv kunde den ändå bjuda på? Icke. Det är kort och gott en trist film, som man gör bäst i att glömma bort. Det enda den har att locka med är lättklädda kvinnor. Och det vet den om, för det är just det elementet som fokuseras på rakt igenom. Tyvärr en besvikelse. Trots att Leslie Nielsen av någon anledning fortsätter medverka i dem.