Pootie Tang (2001) är inte en speciellt bra film; det kan vi nog komma överens om. Ändå har jag, av någon anledning, sett den ganska många gånger. Och nu alltså ännu en. Skälen till det kan man undra över, men trots att filmen är dålig är den åtminstone lite udda och inte utan viss charm. Chris Rock i ett flertal roller.
I Love You Phillip Morris (2009) var onekligt mycket bra! Bättre än väntat. Man kan inte riktigt tro att den är baserad på verkliga händelser, eftersom den är så överdriven, men det är den alltså. Jim Carrey och Ewan McGregor gör bägge mycket bra roller här! Beröm. Belåtenhet. Gott så.
Kick-Ass (2010) var bättre än väntat faktiskt. Jag trodde det skulle vara en löjlig och sjukt överhypad komedi. Och visst är den väl lite löjlig också. För att inte tala om klichéartad. Men ändå. Den är riktigt underhållande när man kommer in i handlingen. Att den nu har plats nummer 146 bland IMDb:s topp 250 filmer är dock överdrivet. Någon plats på den listan förtjänar den inte; ändock rätt rolig och inget jag tycker man behöver spy galla över. Bäst är Nicolas Cage.
Stalag 17 (1953) är en bra film, och tillika en typisk Billy Wilder-komedi. Eller i varje fall ganska typisk. Jag tycker nästan det är lite osmakligt att göra humor av ett nazistiskt koncentrationsläger, och det måste ha varit ännu mer osmakligt ‘53 när det hela ännu låg ganska färskt i minnet. Men nåväl – jag gillar filmen, och kan förstå att den har plats nummer 212 bland IMDb:s topp 250 filmer. Huvudroll av William Holden.
Dara O’Briain Talks Funny: Live in London (2008) är riktigt bra. Jag hade sett några klipp från showen förut, men nu såg jag hela grejen. Monologen om bluffmedicin är nog fortfarande bäst, men allt är bra. Gott!
Tim Minchin: So Live (2007) äger helt enkelt. Ja, att jag skulle säga det var väl inte så förvånande? Passar mig som handen i handsken. Mer, mer, mer!
Ready For This? (2008) äger helt enkelt. Vad mer att säga? Tim Minchin är fantastisk. Mer av den här varan!
The Informant! (2009) är egentligen inte så intressant, till handlingen sett. Men Steven Soderbergh har förstått hur man sätter tonen, och Matt Damon spelar den helt lysande. Det här är en film man ser, och roas av, bara därför.
The Men Who Stare at Goats (2009) är udda och riktigt bra. Faktiskt överraskande bra, trots (och tack vare) att jag väntat mig något helt annat. Gott så, förstås! Roller av bland andra George Clooney, Ewan McGregor, Jeff Bridges, Kevin Spacey och Robert Patrick.
Sherlock Holmes (2009) är helt okej. Jag tycker inte den är fullt så bra som en del andra tycker, men visst, sämre filmer har man onekligt sett. Guy Ritchie brukar göra bra saker och det gör han även här, trots att han såklart också gjort bättre. Alltså en okej film men inte heller något okrönt mästerverk. I rollerna bland andra Robert Downey Jr., Jude Law och Rachel McAdams.
