Cineasten

Butterfly Effect: Revelation (2009) är knappast en bra film. Första filmen i serien är bra, den andra är okej, den tredje – alltså denna – snuddar vid att vara dålig. Har man inte sett föregångarna kommer man inte begripa ett dugg av detta. Handlingen är tunn, och framför allt trist. Det här har ju redan gjorts. Varför upprepa samma sak, men mycket sämre? Nej, jag har inget särskilt positivt att säga tyvärr. Men det är väl symmetriskt och fint att ha sett alla tre filmer i serien, antar jag…

The Spirit (2008) var – som väntat – ingen höjdarrulle. Vill man vara snäll kan man peka på vissa kvaliteter, som till exempel den lagom hysteriska naziscenen. Men det var nog enda gången jag kände mig road av filmen! Det grafiska säger mig inte så mycket när substansen brister, och dessa ändlösa töntrepliker gör att jag bara vill stänga av. Men okej, det är inte en usel film. Emellertid är den inte heller särskilt bra, med andra ord som väntat. Roller av bland andra Eva Mendes, Samuel L. Jackson, Scarlett Johansson och Paz Vega.

Legend (1985) hade jag sett delar av förut, så jag struntade i att se den i dess helhet nu. Och varför skulle jag? Det här är riktigt barnslig film. En vuxen människa kan svårligen få ut något av detta. Ja, förutom att skratta lite åt Tom Cruise och Tim Curry i sina respektive roller. Utöver detta skratt, som angränsar hånskrattet, ser jag ingen som helst behållning för den vuxne tittaren. Trots regi av Ridley Scott.

Inkheart (2008) fungerar, även om den är lite barnslig, och även om den är väldigt förutsägbar. Kanske riktas det här främst till den yngre målgruppen, som jag nog på tjugofyra år inte riktigt tillhör. Som underhållning fungerar det i alla fall helt okej, om man inte har några orealistiska förväntningar. Brendan Fraser är en trist skådis, men det kan man försöka evadera. Paul Bettany är en bra skådis, som tyvärr inte riktigt får visa sina tillgångar här. Andy Serkis passar väl i rollen som ond skurk. Övriga biroller av bland andra Helen Mirren, Jennifer Connelly och Jim Broadbent.

King Kong (1933) är en klassiker så god som någon. Ja, såsom klassiker alltså. Det här får mig att gäspa, skruva tröttsamt på mig, och skratta åt de – med dagens mått – usla effekterna. I huvudsak hade jag väl sett filmen förut, men det var mycket länge sedan. Jag har aldrig gillat historien om den förvuxna apan, och är ganska sval även inför dess remake från ’05. Men det skall väl ha setts, antar jag. Om så endast av ren allmänbildning. Ligger just nu på plats nummer 203 bland IMDb:s topp 250 filmer. Som klassiker förstås. Inte direkt som kvalitetsfilm.

Dracula (1992) var jag lite osäker på – men visst stämde det! Jag hade sett den förut. Kanske till och med ett flertal gånger. Fungerar gör den med nöd och näppe; så värst bra vågar jag inte påstå att den är. Trots regi av Francis Ford Coppola. Och trots en mängd kända namn i rollistan, bland dem exempelvis: Gary Oldman, Winona Ryder, Anthony Hopkins, Keanu Reeves, Tom Waits och Monica Bellucci.

Underworld: Rise of the Lycans (2009) känns… plågsam. Jag vill ha mina nittio minuter tillbaka! Men man får väl skylla sig själv, antar jag. Vare sig ettan eller tvåan imponerade på mig, när de kom ut. Jag tyckte att de var ganska larviga. Och trean är nog larvigast av dem alla! Amatörmässigt regisserat, ogenomtänkt plot, över huvud taget inget för den kritiske tittaren. Faller platt. Med eller utan Bill Nighy och Kate Beckinsale. Kommer det en fyra gråter jag blod.

The Wizard of Oz (1939) måste man såklart ha sett! Tidigare hade jag sett delar av den, men nu är den sedd i dess helhet. Skapligt – och framför allt bra relativt till dess ålder. Nu är väl inte jag den idealiske tittaren för film av det här slaget, men jag har inget att klaga på. Just nu håller den plats nummer 124 bland IMDb:s topp 250 filmer. Om inte på grund av kvalitet med dagens mått, så åtminstone på grund av dess betydelse i filmhistorien! Victor Fleming regisserar bra, och Judy Garland är söt i dess huvudroll.

Outlander (2008) är tyvärr lika medelmåttig som alla andra vikingafilmer. Kanske generaliserar jag lite väl mycket här, men jag har i alla fall inte sett någon särskilt bra vikingafilm själv. Det här tröttnar man på redan innan man nått mitten, p.g.a. klichéer och förutsägbara intriger. Inte att hänga i granen med andra ord. Dock roller av bland andra James Caviezel, Ron Perlman och John Hurt.

Repo! The Genetic Opera (2008) var faktiskt lite överraskande. Ja, inte är det en superb film inte, men den har en mysig stämning och är lagom underhållande. Vanligtvis är jag tveksam inför musikaler, men det här fungerade ju faktiskt skapligt. Misstänker att den tilltalar gothare och gelikar desto mer, dock. Serien har jag aldrig läst, så någon jämförelse blir det inte. Bara mitt omdöme: överraskande mysig och underhållande film. Trots att Paris Hilton – något förvånande – medverkar.