Cineasten

Att se Matilda (1996) väckte minnen. När jag gick i mellanstadiet läste vår lärare ibland högt ur den här boken av Roald Dahl. Detta var runt samma tid som filmen spelades in, så det är ju ett tag sedan. Jag hade glömt bort större delen av handlingen, så det var faktiskt jättekul att känna igen saker och ting på nytt. Lustigt nog kände jag inte till filmen förrän nyligen, annars hade jag sett den förut. Min flickväns syster sade att den var jättedålig, men det instämmer jag inte i. Man får ju ta det för vad det är – en barnslig men fantasifull saga. Även om det här inte är en särskilt bra film, är det nog ungefär så bra det blir. Jag tyckte i alla fall att det var kul mot bakgrund av det redan nämnda. Regi och biroll av Danny DeVito. Liten “uncredited” biroll av Jon Lovitz.

Alvin and the Chipmunks (2007) är verkligen ett lågvattenmärke av sällan skådat slag. Åtminstone är det sällan jag själv skådar så här genomruttna filmer. Jag har inget förskonande att säga om den. Inget alls. Trots roller av Jason Lee, David Cross och Justin Long. Det här är till och med dåligt inom familjefilmernas kategori. Nog sagt!

Jag förstår att Newsies (1992) floppade när den kom ut. Jag såg den knappast för att jag trodde att den skulle vara bra – vilken den inte heller är. Jag såg den, för att jag ville se en 18-årig Christian Bale agera i en film som denna. Och agera kunde han ju redan då, även om han inte var så imponerande. Bland övriga kändisar räknar vi Bill Pullman och Robert Duvall. Men något särskilt gott har jag väl inte direkt att säga om det här. Lättsam familjeunderhållning måhända, men överlag bara mediokert.

Mr. Magorium’s Wonder Emporium (2007) var faktiskt bättre än väntat. Den var till och med riktigt trevlig. Jag är väl inte direkt fantasy- eller familjefilmgenrens idealiske tittare, men det händer ju att man blir positivt överraskad förstås. Det här är en charmig saga som underhåller, och jag erkänner att jag blev lite förstjust i den. Natalie Portman gör en helt okej roll, men främst av allt gör Dustin Hoffman en annorlunda och originell karaktär. Handlingen som sådan är kanske inte något att hurra över, men man lyckas göra en hel del med vad man har, och aktörernas utstrålning avgör filmens öde – för det bättre. Mysig och trevlig produktion.

Jag har länge tänkt se Arthur et les Minimoys (2006) men det blev av, först den här morgonen. På engelska mer känd som “Arthur and the Invisibles”, och på svenska säkert under någon annan titel (jag har ingen bra koll på svenska filmtitlar). Själv såg jag förstås filmen med engelskt tal. Det är en småtrevlig familjefilm, och Freddie Highmore är utmärkt i sin roll som Arthur. Dessa filmer är aldrig sensationella, men de kan vara underhållande och fantasifulla. Ifall man vill se en familjekomedi, då kan man ju gott och väl se just denna. Helt okej. Även Mia Farrow medverkar. Och bland rösterna hör vi dessa:

*Madonna
*Snoop Dogg
*David Bowie
*Jimmy Fallon
*Emilio Estevez
*Robert De Niro
*Harvey Keitel
*Anthony Anderson
*Jason Bateman

Sedan står förstås Luc Besson för regin.

Jag får väl motvilligt erkänna att The Last Mimzy (2007) är en ganska trevlig familjefilm. Fenomenal är den ingalunda, men jag tror att den kommer uppskattas av den yngre publiken (för vilken den ju är ämnad).

Jag får medge att The Thief Lord (2006) förvånade genom att vara en ganska underhållande och mysig familjefilm. Visst är den ganska larvig, men den har somliga kvaliteter. Främst av allt uppskattade jag perspektivet av de kompetenta unga och de korrupta vuxna (nåja, alla vuxna var inte korrupta förstås). I en tid när man i allmänhet anser att barn inte kan veta vad som är bäst för dem själva är det här som en frisk bris – men något särskild ideologisk baktanke finns förstås inte i filmen som sådan. Den är en olyckshändelse, men en trevlig sådan. Jag kanske inte orkar se filmen igen, men den var ganska mysig och underhållande för den skull.

Om Bridge to Terabithia (2007) har jag inte mycket positivt att säga, faktiskt, trots dess förhållandevis höga betyg på IMDb. Jag vet att jag inte är någon konnässör av familjefilmer som den här, men handlingen är verkligen… väldigt tråkig och intetsägande. Därmed inte sagt att den har en viss charm. Om jag hade sett den här filmen när jag var mindre skulle jag säkert ha tyckt om den, och kanske till och med blivit lite kär i AnnaSophia Robb som är väldigt söt och gör en bra roll. Så upplevde jag ju verkligen inte henne, när hon spelade Violet Beauregarde i en viss annan film (hobbycineasten bör veta vilken jag menar). Många tycker om den här filmen. Jag fann den tråkig och platt. Övrig biroll av Robert Patrick.