Cineasten

The Smurfs (2011) är tyvärr ett slags pinsamt fånig barnfilm jag inte klarar av att se. Skräp. Roller av bland andra Hank Azaria och Neil Patrick Harris.

Where the Wild Things Are (2009) är en märklig film. Ärligt talat vet jag inte vad jag skall tycka om den. Fantasifull är den, såväl som originell och och ganska stämningsfull. Jag blir lite irriterad på dessa emotionellt störda djur ibland, men å andra sidan är det en rätt bra film. Kanske till och med riktigt bra. Jag får nog se om den någon gång, för att avgöra mitt omdöme definitivt. Roller och/eller röster av bland andra Catherine Keener, Mark Ruffalo, Paul Dano, Forest Whitaker och Chris Cooper.

James and the Giant Peach (1996) gavs ett försök, men den är alldeles för barnslig. Visst hade jag väntat mig en barnslig film, men barnslighet behöver ju inte alltid vara något dåligt. Här är det emellertid dåligt. Detta är en familjefilm av en typ som egentligen bara kan engagera barn. Inget ont i detta, men själv är jag inget barn, och mitt omdöme blir ju därefter. Röster av bland andra Richard Dreyfuss, Susan Sarandon och David Thewlis. Bygger för övrigt på boken av Roald Dahl.

Beverly Hills Chihuahua (2008) kan man på sin höjd spola igenom. Inte ens det förtjänar den! Lam film med talande djur – kanske passar det små barn, men inte för den som redan uppnått skolmogen ålder. Skräp! Här kan man snacka om en “box office flop”. För några bra skådespelare medverkar ju trots allt. Till exempel Jamie Lee Curtis. Och så djurröster av bland andra Drew Barrymore, Andy Garcia, Cheech Marin och Luis Guzmán.

City of Ember (2008) har kanske viss potential, även om konceptet knappast är nytt. Detta spelar ingen roll. Filmen är trist och oengagerande. En till synes ganska underhållande handling framställs som helt ointressant. Och det får väl räknas som något av ett misslyckande? Medelmåttigt. Medverkan av bland andra Tim Robbins, Bill Murray och Martin Landau.

Son of the Mask (2005) är naturligtvis en dålig film och inget annat. Vad annat var att vänta? Filmen placerar sig som nummer 44 bland IMDb:s sämsta. Det vorde väl säga allt? Jag var bara lite nyfiken, och bestämde mig för att stilla nyfikenheten. Nu har filmen setts, eller i alla fall till del, för jag spolade igenom den. Å andra sidan tror jag inte att något väsentligt missades. Uppföljare kan det vara lite si och så med – men uppföljare som dröjer tio (eller elva) år blir väl knappast någonsin bra. Ej heller i detta fallet. Framför kameran ser vi bl.a. Kal Penn och Bob Hoskins.

Fred Claus (2007) är väl halvskaplig, såsom det slags familjefilm den ändå är tänkt att vara. Jag är inte riktigt den ideala tittaren för detta slags film, och dessutom var jag väl egentligen 1½ för tidigt ute? Nåväl. Vince Vaughn gör en rolltolkning som påminner om alla hans föregående. Paul Giamatti är en briljant aktör, men ett underligt val av jultomte om man frågar mig. Bland andra ser vi även Rachel Weisz, Kathy Bates och Kevin Spacey. Alltså: halvskaplig film givet sammanhanget. Dock absolut inte mer än så.

Ronja Rövardotter (1984) var mig ett kärt och lagom sentimentalt återseende. Jag föddes året efter att filmen gjordes, och nu var det väl en handfull år sedan sist jag såg den. Den perfekta barnfilmen? Tja, åtminstone är det i den riktningen. Men jag hade minsann glömt att det fanns nakenscener här! 85 minuter in i filmen tar sig Ronja och Birk ett nakendopp; de springer nakna i gräsen och ligger sedan nakna i solen och torkar. Sådana scener brukar inte få finnas med i barnfilmer – särskilt inte om skådespelarna själva är barn (den ena elva år och den andre tolv). Det hela blir förstås inte mindre märkligt, av de två replikerna i föregående scen: “Nu ska vi rida!” och “Vi får sätta remmarna i munnen på dem!” Men det kanske bara är jag som får detta till något snuskigt? Hur som helst, vi har alla sett detta och vet vad det är. Fantasifull barnfilm med härlig stämning och klockrent helhetsintryck.

Underdog (2007) är helt enkelt dålig. Nu är jag förvisso 23 år, och därmed inte filmens tänkta målgrupp. Vore jag mellan fem och tio år så skulle jag måhända vara av en annan uppfattning? Kanske. Men det är spekulation. Jag får bedöma filmen utifrån mig själv och mina egna preferenser här och nu. I så måtto anser jag att filmen är dålig. Trots Jason Lee och James Belushi.

Bubble Boy (2001) var en av min före detta sambos favoritfilmer. Varför? Det kan man fråga sig. Filmen är visserligen inte dålig, men den är inte heller exceptionell. En ganska rolig komedi är det – om man befinner sig i rätt sinnesstämning. Jag själv kan åtminstone tycka att det här är roligt. Jake Gyllenhaal gör en trevlig huvudroll som pojken i bubblan, men vi ser även andra värda att nämnas. Till exempel Danny Trejo, Verne Troyer, Zach Galifianakis – och Fabio i en liten men naggande god biroll. Först nu inser jag att Matthew McGory är död, och att han rentav varit död sedan 2005. Det är tragiskt. Man får ju undra vad han egentligen led av för problem…