Cineasten

The Seduction of Dr. Fugazzi (2009) är en riktigt, riktigt, riktigt dålig film. Det är allt man behöver – eller vill – säga om den. Inte ens värt att spolas förbi. Trots biroll av Faye Dunaway, och trots mycket nakenhet.

Sommaren med Vanja (1974) är ganska rolig att spola igenom. För det är ju vad man gör med gammal svensk porr – man spolar igenom den. Inte för att bli kåt, utan för att få sig ett garv eller två. Det här är knappast en sexig film i mina ögon, men tillräckligt lam för att man skall dra på munnen. Nog sagt om detta.

Sweet Movie (1974) är en makaber och absurd film av Dusan Makavejev. Bra eller dåligt? Det får jag svårt att svara på. Förmodligen inte särskilt bra i alla fall. En massa hysteriska sexscener och surrealistiska dialoger… går säkert hem hos vissa. För min del undrar jag bara – vad tusan är det jag ser, och varför vill jag se det? Filmen verkar mest vara en orgie i tabubelagda saker. Det räcker inte. Inte på långa vägar.

I Like to Play Games (1995) är… tja. Misslyckad porr? Ett misslyckat drama som kompenserar med en massa snusk? Kanske bägge? Något positivt finns inte att säga om den här filmen. Utom kanske att Lisa Boyle är snygg. Men då får man också vara rejält frikostig med berömmet.

Crash (1996) har en felaktig tagline. Detta är inte den mest kontroversiella film jag någonsin sett eller kommer se. Förvisso är den udda, och skildrar en ovanlig sexuell fetischism. Även om skildrandet inte har mycket med verkligheten att göra så är den välgjord och stundom vacker. En sensuell och udda film av David Cronenberg, ungefär i enlighet med hans vanliga repertior. Jag gillar filmen, även om jag inte heller blir överdrivet entusiastisk. Att se en ung James Spader i huvudrollen är trevligt, och i biroll t.ex. Holly Hunter. Trevligt, på det hela taget.

When Night Is Falling (1995) är en underbart vacker film, om kärlek och erotik, och religionens konflikt med dito. Dessutom: kärleken och erotiken får i slutändan segra! Regin är rentav utsökt. Filmen går direkt in som en av mina favoriter.

Flossie (1974) är en svensk gladporrfilm, där man talar formell nyhetsankarsvenska. Är det inte fenomenalt roligt? Jag tycker det i alla fall. Åt detta skrattar jag gott, men annat än skratt skall man inte hoppas på. För självtillfredsställelse av mer dekadent art, söker man sig nog bäst annorstädes. Ty detta äro blott alltför skojfriskt för att ävenledes vara upphetsande. (Jag hoppas att poängen når fram?)

Bijitâ Q (2001) skall ju vara en chockerande film. Det kanske den också är? Vad vet jag. Fylld av våld, sex och bisarra konstigheter är den. Varför den skulle vara bra, får jag svårare att se. Jag vet ju att Miike Takashi är en kompetent regissör, men på vilket sätt visar han det här? Detta är ju bara en rad obcena perversioner, filmade i nymodern mockumentärstil. Jag begriper faktiskt inte vad som skulle vara intressant eller underhållande eller sevärt med “Visitor Q”, som den heter med internationell titel.

Fäbodjäntan (1978) medför två nya insikter. Dels inser man hur larvig den svenska sexkomedi-trenden var inom den svenska filmvärlden på 60-talet. Det här är ju en senare film som tar sådana komedier “till nästa nivå”. På denna nästa nivå lär vi oss också något nytt: att falukorv minsann kan användas till både det ena och det andra. Nej, det här är förstås inte en bra film. Den var vågad och udda, men inte bra. Å andra sidan känns det onödigt att analysera något som faktiskt bara kan beskrivas som en porrfilm. Inte min typ av film och inte min typ av porr.

Nils-Petter Sundgrens Från Pussar till Porr (1994) omfattar tre avsnitt och handlar om den svenska sexfilmens historia, från uppgång till framgång till fall. Till och med den här serien var väldigt tabu när den gjordes för fjorton år sedan. Idag kan vi i alla fall rynka på näsan åt sådant pryderi, trots att vi fortfarande är ett väldigt prytt folk. Först när vi slutar att rynka på näsan åt våldsporr och avvikande skildringar kommer jag att börja känna mig nöjd. Det här är hur som helst intressant att se, och jag har ju även sett några av de gamla svenska filmer som medräknas.