Funny People (2009) får väl sägas vara helt okej, med tanke på vad för slags film det är. Ibland rolig, ibland tragisk, ibland pinsam – men överlag är den balanserad. Däremot lite väl lång, eller vad säger nu? Den är ju nära tre timmar! Hur som helst. I rollerna bland andra Adam Sandler, Seth Rogen, Jonah Hill, Eric Bana, Jason Schwartzman och RZA.
Educating Rita (1983) såg jag faktiskt på lektionstid idag (för kursen Engelska C). Den har sina kvaliteter, men också en del rätt uppenbara brister. En spin-off på Shaws gamla pjäs, som jag faktiskt läste för ett par månader sedan, och som är bra. Å andra sidan har det gjorts ganska många sådana, så jag är lite osäker på vad filmen tillför. Summa summarum är det dock en underhållande produktion med charm trots brister. Rätt okej. Huvudroller av Michael Caine och Julie Walters.
He’s Just Not That Into You (2009) har inte mycket att skryta med direkt. Den är ytlig,ytlig och… mer ytlig. Men naturligtvis var inte jag heller målgruppen. Filmen vänder sig främst till det täcka könet – särskilt, hoppas jag, de i yngre tonåren. En vuxen människa tycker att detta är pinsamt. I alla fall bör man som vuxen tycka det (om man inte är av den mest ytliga typen). Nåja. Många kända ansikten ser vi förstås. Bland dem: Scarlett Johansson, Justin Long, Ben Affleck, Jennifer Aniston, Jennifer Connelly, Drew Barrymore, Kris Kristofferson och Luis Guzmán.
His Girl Friday (1940) var väl skaplig. Inte jättebra men inte heller dålig. Lite lagom underhållande. Kort sagt en okej film. Mitt omdöme är med andra ord svalare än många andras. Just nu håller filmen plats nummer 221 bland IMDb:s topp 250. Så högt tycker jag inte man har anledning att skatta den! Men visst, den är okej. Huvudroll av Cary Grant.
Roman Holiday (1953) är förstås en klassiker, men jag tycker inte den är så särdeles bra. Kanske beror det på att jag redan sett flera andra modernare “prinsessa på vift”-filmer? Kanske. Hur det än må vara är Audrey Hepburn söt i huvudrollen och Gregory Peck fungerar såklart vid hennes sida. Jag tycker ändå att det här är trist och lite lagom fånigt. Dock placerar sig filmen just nu som nummer 235 bland IMDb:s topp 250. Inte en hög placering, men i alla fall en över huvud. Tyvärr delas inte den allmänna entusiasmen av mig.
The Philadelphia Story (1940) må ju vara en klassiker. Den ligger just nu på plats nummer 228 bland IMDb:s topp 250 filmer. Men jag tycker faktiskt inte den är något särskilt. Visserligen inte dålig, men inte heller speciellt anmärkningsvärd. Nåväl. Roller av bland andra Cary Grant, Katharine Hepburn och James Stewart.
Synecdoche, New York (2008) är vacker, engagerande och alldeles fantastisk! Onekligt en av de bästa filmer jag sett det här året (fast okej, bara två månader har ju passerat ännu). Jag har inget alls att beklaga och mycket att berömma. Philip Seymour Hoffman gör en fenomenal huvudroll, rimligtvis en av hans bästa roller någonsin. För att inte tala om… nåväl. En fullödig recension skall det inte bli, så jag får nöja mig med själva omdömet. Biroller av bland andra Catherine Keener, Hope Davis, Jennifer Jason Leigh, Emily Watson och Dianne Wiest. Det mest frapperande är kanske att detta faktiskt är en regidebut.
Amarcord (1973) kan ju inte sägas vara en dålig film. Den är välgjord. Men den är heller inte särskilt intressant, om jag får säga mitt. Jag har bara sett ett par filmer av Federico Fellini, men jag är än så länge reserverad. Vad jag sett har varit, inte dåligt, men ointressant och rentav påklistrat låtsat. Det intrycket gäller också för den här filmen.
La città delle donne (1980) bär den internationella titeln “City of Women” och är gjord av Federico Fellini. Bra eller dåligt? Tja, det är inte dåligt i varje fall. Men medan det är medvetet regisserat, är det också absurt och – faktiskt – ganska ointressant. Handlingen tycks inte ha något djupare att bjuda mig på. Feministerna gör mig dessutom irritabel. En välgjord film är det förvisso, åtminstone tekniskt sett. Men därutöver? Därutöver bristande substans, såvitt jag kan se. Ändock är det väl en film man skall ha sett, och tittningen som sådan, den ångrar jag absolut inte!
Son of Rambow (2007) är skapligt charmig, skapligt underhållande, skapligt välgjord. Med andra ord en på det hela taget skaplig film. Nog sagt!
