Napoleon Dynamite (2004) är definitivt en modern klassiker, och kanske den bästa filmen att komma ut ‘04. Jag har naturligtvis sett den många gånger förut, men det var flera år sedan. Nu fick jag tillfälle att se den igen, och ja, den blir knappast sämre (snarare bättre) av flera omtittningar. Jon Heder gör sin legendariska genombrottsroll fantastiskt!
Mona Lisa Smile (2003) hade jag sett delar av förut. Först nu såg jag den i sin helhet, medan jag befann mig i en båthytt på Östersjön. Faktiskt en ganska bra film tycker jag. Mest gillar jag karaktären Connie Baker. Hur som helst roller av bland andra Julia Roberts, Kirsten Dunst, Maggie Gyllenhaal, Dominic West och Marcia Gay Harden.
Barnens ö (1980) framstår som märklig i mina ögon. Jag läste ut boken igår och bestämde mig således för att också se filmen. Vad har den med boken att göra? Ganska lite, sett till stämning och karaktärsskildring. Förbättring eller försämring? Det senare. Lite chockerande är den nog, precis som boken var fyra år före filmen. Men det räcker ju inte särskilt långt. Eftervärlden tycks ha glömt bort den här rullen. Det tänker jag också göra.
Amores perros (2000) är i och för sig välgjord och väl skådespelad. Det måste den vara – eftersom den placerar sig så högt som nummer 164 på listan över IMDb:s topp 250 filmer. Samtidigt får jag inte ut så mycket av den, personligen. Jag har alltid haft svårt för mosaikfilmer av den här typen, där olika personers livsöden flätas samman. Jag föredrar filmer med en definitiv handling, med början, mitt och slut. Nåväl. Inte min typ av film, men den skulle väl ses.
Sunrise: A Song of Two Humans (1927) ligger på plats nummer 191 bland IMDb:s topp 250 filmer. Det var därför jag såg den, eller snarare, spolade mig igenom den. Stumfilmer är verkligen inte min kopp te, även om den säkert är välgjord för dess ålder, och även det kan vara lite intressant att se så här pass gamla filmer, bara för att de är så pass gamla. Ändock, mer än så är det inte i mina ögon.
Les quatre cents coups (1959) heter med internationell titel “The 400 Blows”, och ligger för närvarande på plats nummer 233 bland IMDb:s topp 250 filmer. Är den så bra då? Tja, bra är den. Men inte fantastisk. På det hela taget sevärd för den filmintresserade, även om jag inte kan höja den till skyarna.
8 Mile (2002) hade jag redan sett, för kanske sex år sedan eller något sådant. Vad jag tyckte om den då minns jag inte riktigt. Vad jag tycker om den idag är lättare att säga. Egentligen är den ganska dålig, säger jag trots att jag gillar Eminem. Handlingen är utdragen, ganska oväsentlig, ganska forcerad, ganska klichéartad. Ändå har den något som gör att den inte är helt värdelös: huvudpersonens karisma. Roller av bl.a. Brittany Murphy och Kim Basinger.
La battaglia di Algeri (1966) har den internationella titeln “The Battle of Algiers”, och ligger för närvarande på plats nummer 228 bland IMDb:s topp 250 filmer. Jag kan förstå att folk gillar den, även om det inte är min typ av film. Den skildrar något obehagligt på ett realistiskt sätt. Själv föredrar jag plots och karaktärstudier, så det här faller inte riktigt inom ramen för vad jag brukar tycka om. Ändock, jag förstår ju att det är en välgjord film.
The Best Years of Our Lives (1946) var bra. Bättre än jag hade trott. Den speglar förstås sin samtid på ett träffande sätt; männen kommer hem från kriget och skall försöka inrätta sina liv ånyo. Ganska lång, men man är klistrad till skärmen från första scenen till sista. Har inget att klaga på. För närvarande plats nummer 190 bland IMDb:s topp 250 filmer.
The Ten Commandments (1956) var ju inte så pjåkig. Vill man slå ihjäl 3½ timme med ett bibliskt epos är det nog ungefär så här bra det blir. Det teatraliska är ibland en aning löjligt, men samtidigt är filmen underhållande trots sin längd. Och tänk om kvinnor vore mer i verkligheten, som de är i filmen! Cecil B. DeMille regisserar här sin sista film; man får medge att det inte var hans sämsta. Man får också medge att Charlton Heston gör en bra huvudroll. Även Vincent Price medverkar.
