Cineasten

Star Trek (2009) har jag nu sett. Lite sent kanske, men bättre sent än aldrig? Jag tycker dock inte att det här är så särskilt bra. Jag är inget “fan” i och för sig, men ändå. Jag kan inte se detta som mer än “rätt okej”. Ändock ligger filmen på plats nummer 130 bland IMDb:s topp 250 filmer, och den har som förmodligen bekant legat mycket högre än så. En allmänt uppskattad film är det alltså, men överskattad enligt mig. Roller av bland andra Eric Bana, Simon Pegg, John Cho och Winona Ryder.

San wa (2005) är kanske mer känd under den engelska titeln “The Myth”. Jag tycker mest att den är rörig. Den blandar samman många genre och går på gränsen mellan saga, verklighet och futurism. Kanske låter det intressant, men det är det tyvärr inte. Mitt intryck är förvirrat, ehuru trevlig huvudroll av Jackie Chan.

Land of the Lost (2009) var väl ändå ungefär så cheesy och dåligt gjord som en storsatsning kan bli. Det kanske fungerar för de riktigt unga tittarna, men inför ett kritiskt öga faller det platt. Nåja. Huvudroll av Will Ferrell.

Ladyhawke (1985) är barnslig, om än smått underhållande i dess barnslighet. Välgjord är den knappast, vilket förstärker intrycket av barnslighet. Även om det inte är en särskilt bra film, är den på något vis roande. Lättsam underhållning kan man kanske kalla det. Roller av bland andra Matthew Broderick, Rutger Hauer och Michelle Pfeiffer.

Legend (1985) hade jag sett delar av förut, så jag struntade i att se den i dess helhet nu. Och varför skulle jag? Det här är riktigt barnslig film. En vuxen människa kan svårligen få ut något av detta. Ja, förutom att skratta lite åt Tom Cruise och Tim Curry i sina respektive roller. Utöver detta skratt, som angränsar hånskrattet, ser jag ingen som helst behållning för den vuxne tittaren. Trots regi av Ridley Scott.

Inkheart (2008) fungerar, även om den är lite barnslig, och även om den är väldigt förutsägbar. Kanske riktas det här främst till den yngre målgruppen, som jag nog på tjugofyra år inte riktigt tillhör. Som underhållning fungerar det i alla fall helt okej, om man inte har några orealistiska förväntningar. Brendan Fraser är en trist skådis, men det kan man försöka evadera. Paul Bettany är en bra skådis, som tyvärr inte riktigt får visa sina tillgångar här. Andy Serkis passar väl i rollen som ond skurk. Övriga biroller av bland andra Helen Mirren, Jennifer Connelly och Jim Broadbent.

The Adventures of Robin Hood (1938) skall man naturligtvis ha sett, om så bara för att det är en allmänt uppskattad klassiker. Jag gillar berättelsen om vår skatteförbrytare, och det genomgående budskapet bör uppfattas som detta: beskattning drabbar de som är minst bemedlade hårdast. Det är i alla fall filmen bästa poäng. Nåväl. Just nu ligger den på plats nummer 201 bland IMDb:s topp 250.

Nybyggarna (1972) är inte en värdig fortsättning på historien. Jan Troell tar till märkliga knep som inte alls fungerar, och snarast gör stora delar av filmen jobbig att se. När filmen nu ändå är tre timmar lång skall ju tittaren vilja sitta kvar i tevestolen – eller? En totalflopp är det förvisso inte. Den har sina kvaliteter, och jag är i alla fall glad att ha sett den. Huvudroller av Max von Sydow och Liv Ullmann.

Utvandrarna (1971) skall man såklart ha sett! En episk film som spänner över ungefär tre timmar i längd. Och den tiden är absolut förtjänad. En mycket välgjord film: både bildande och underhållande. Efter att ha sett Jan Troells skapelse behöver jag inte heller läsa boken av Vilhelm Moberg; dylik realism tycker jag mer om per film än per bok. För övrigt medverkar framför kameran bland andra Max von Sydow och Liv Ullmann.

King Kong (1933) är en klassiker så god som någon. Ja, såsom klassiker alltså. Det här får mig att gäspa, skruva tröttsamt på mig, och skratta åt de – med dagens mått – usla effekterna. I huvudsak hade jag väl sett filmen förut, men det var mycket länge sedan. Jag har aldrig gillat historien om den förvuxna apan, och är ganska sval även inför dess remake från ’05. Men det skall väl ha setts, antar jag. Om så endast av ren allmänbildning. Ligger just nu på plats nummer 203 bland IMDb:s topp 250 filmer. Som klassiker förstås. Inte direkt som kvalitetsfilm.