Cineasten

Avatar (2009) har det tjatats förbannat mycket om, och jag skiter i den. Det är en urusel och vämjelig film på alla sätt och vis. Det här förtjänar inte att torka sig i röven med, än mindre då 2½ timme av ens liv. Storyn är livsfientlig, hela produktionen är skräp och animationen suger. För helvete! Den ligger på plats nummer 36 bland IMDb:s topp 250 filmer. Vad är det för fel på världen? Det här borde ha blivit aborterat på fosterstadiet. Eller åtminstone bytt titel till “Pocahontas II: Reign of the Space Smurfs”. Hur låter det? Skitfilm.

Suck. Roller av bland andra Sigourney Weaver, Giovanni Ribisi och Wes Studi.

The Road (2009) har fått högt betyg på IMDb. Varför? Tja, den är visuellt vacker, och stämningen är melankolisk på ett lite udda sätt. Tyvärr också många klichéer. Jag blir inte alls särskilt påverkad av filmen eftersom den saknar något särskilt i mån av handling. På det hela taget rätt trist film - trots vissa kvaliteter. I rollerna bland andra Viggo Mortensen, Robert Duvall, Guy Pearce och Charlize Theron.

Where the Wild Things Are (2009) är en märklig film. Ärligt talat vet jag inte vad jag skall tycka om den. Fantasifull är den, såväl som originell och och ganska stämningsfull. Jag blir lite irriterad på dessa emotionellt störda djur ibland, men å andra sidan är det en rätt bra film. Kanske till och med riktigt bra. Jag får nog se om den någon gång, för att avgöra mitt omdöme definitivt. Roller och/eller röster av bland andra Catherine Keener, Mark Ruffalo, Paul Dano, Forest Whitaker och Chris Cooper.

Star Trek (2009) har jag nu sett. Lite sent kanske, men bättre sent än aldrig? Jag tycker dock inte att det här är så särskilt bra. Jag är inget “fan” i och för sig, men ändå. Jag kan inte se detta som mer än “rätt okej”. Ändock ligger filmen på plats nummer 130 bland IMDb:s topp 250 filmer, och den har som förmodligen bekant legat mycket högre än så. En allmänt uppskattad film är det alltså, men överskattad enligt mig. Roller av bland andra Eric Bana, Simon Pegg, John Cho och Winona Ryder.

San wa (2005) är kanske mer känd under den engelska titeln “The Myth”. Jag tycker mest att den är rörig. Den blandar samman många genre och går på gränsen mellan saga, verklighet och futurism. Kanske låter det intressant, men det är det tyvärr inte. Mitt intryck är förvirrat, ehuru trevlig huvudroll av Jackie Chan.

Land of the Lost (2009) var väl ändå ungefär så cheesy och dåligt gjord som en storsatsning kan bli. Det kanske fungerar för de riktigt unga tittarna, men inför ett kritiskt öga faller det platt. Nåja. Huvudroll av Will Ferrell.

Ladyhawke (1985) är barnslig, om än smått underhållande i dess barnslighet. Välgjord är den knappast, vilket förstärker intrycket av barnslighet. Även om det inte är en särskilt bra film, är den på något vis roande. Lättsam underhållning kan man kanske kalla det. Roller av bland andra Matthew Broderick, Rutger Hauer och Michelle Pfeiffer.

Legend (1985) hade jag sett delar av förut, så jag struntade i att se den i dess helhet nu. Och varför skulle jag? Det här är riktigt barnslig film. En vuxen människa kan svårligen få ut något av detta. Ja, förutom att skratta lite åt Tom Cruise och Tim Curry i sina respektive roller. Utöver detta skratt, som angränsar hånskrattet, ser jag ingen som helst behållning för den vuxne tittaren. Trots regi av Ridley Scott.

Inkheart (2008) fungerar, även om den är lite barnslig, och även om den är väldigt förutsägbar. Kanske riktas det här främst till den yngre målgruppen, som jag nog på tjugofyra år inte riktigt tillhör. Som underhållning fungerar det i alla fall helt okej, om man inte har några orealistiska förväntningar. Brendan Fraser är en trist skådis, men det kan man försöka evadera. Paul Bettany är en bra skådis, som tyvärr inte riktigt får visa sina tillgångar här. Andy Serkis passar väl i rollen som ond skurk. Övriga biroller av bland andra Helen Mirren, Jennifer Connelly och Jim Broadbent.

The Adventures of Robin Hood (1938) skall man naturligtvis ha sett, om så bara för att det är en allmänt uppskattad klassiker. Jag gillar berättelsen om vår skatteförbrytare, och det genomgående budskapet bör uppfattas som detta: beskattning drabbar de som är minst bemedlade hårdast. Det är i alla fall filmen bästa poäng. Nåväl. Just nu ligger den på plats nummer 201 bland IMDb:s topp 250.