Ong-bak (2003) är framför allt komisk. Humorn är så subtil att man ibland inte vet om den är menad eller ej, men det måste den väl ändå vara. Jag och min vän Alex skrattade oss genom hela filmen åtminstone. Ong-bak är förstås inte bara humor. Den har en hel del snygga kampscener och är fängslande i ett flertal avseenden. Jag vet inte vad andra tycker om det här, men själv är jag helt nöjd. Bra film!
Taxi 4 (2007) är en film utan taxi. Det är nog den här filmens största nackdel jämfört med dess tre föregångare: det finns i stort sett inga biljakter av det slag som gett filmerna deras namn. Över huvud taget är fyran mycket sämre än de tidigare tre. Uppenbarligen har man mjölkat den här kossan torr. Jag hoppas att det inte kommer en femma, eller att man åtminstone tänker till en gång extra i sådana fall. Det här faller platt, jämförelsevis.
Taxi 3 (2003) visar sig lika bra som föregångarna. Det är kanske en dödssynd att säga det, men jag tyckte faktiskt att det var den roligaste filmen i serien hittills. Visst är det kanske lite fånigt emellanåt, men det blir inte pinsamt eller övermåttligt barnsligt. På det hela taget har jag inget alls att klaga över. Det här är underhållande film. I vanlig ordning manus av Luc Besson, och en otippad liten roll av Sylvester Stallone.
Taxi 2 (2000) är inget att klaga på. Den håller ungefär samma kvalitet som ettan, och är gjord i samma stil. Jag behöver säkert inte breda ut mig så mycket, eftersom vi alla vet vad det rör sig om. Lättsmält underhållning, javisst, men filmen säljer sig inte som något annat. Trevlig film, och i vanlig ordning manus av Luc Besson.
Att förr eller senare se Taxi (1998) var väl ofrånkomligt. Lika ofrånkomligt blir det att se uppföljarna, vilket skall göras snart nog. För det här är ju bra film. Det vet vi alla, antar jag. Det är underhållande och charmigt, om än inte på något sätt mästerligt. Förklaringar torde vara överflödiga eftersom de flesta redan har sett åtminstone någon film ur serien. Manus står förstås Luc Besson för, vad det anbelangar.
Om Raising Arizona (1987) kan man svårligen säga något särskilt dåligt. Det är ju faktiskt en särskilt bra film, och därtill en typisk Coen-komedi. I huvudrollen ser vi en Nicolas Cage som är mer skarp än oftast annars, och som till och med gör en rolltolkning mycket olik hans övriga. Andra namn värda att nämnas är Holly Hunter, John Goodman, William Forsythe och Frances McDormand. Vad som gör den här filmen speciell är vad som gör alla av bröderna Coens komedier speciella. Den har en särskild humor och en särskild stämning, med särskilda karaktärer och särskilda omständigheter. Vi har väl alla sett åtminstone en eller två av Coens filmer, så man begriper säkert vad jag menar. Det är underhållning, och intelligent sådan. En fröjd att se.
Igår kväll såg jag Bulletproof Monk (2003) på gott och ont. Nåja, mest på gott kanske, för man vet ju med sig att det här bara är enkel – och kanske rentav billig – underhållning. Filmen har en viss charm, och handlingen är tillräckligt absurd för att bli stundvis hysterisk. Sedan beror väl hysterin en del på min svaghet för nazihumor, måhända. Seann William Scott gör en roll som ligger helt i linje med de han brukar göra – ingen överraskning där. Okej film, no more and no less.
Igår kväll såg jag ännu en gång Bad Company (2002), men jag antar att den tål att ses om. Det är en helt okej actionkomedi, även om handlingen minst sagt kan tyckas lite krystad (och skämtet om Playstation 3 går ju inte riktigt hem längre). Hur som helst ser vi bra prestationer ifrån Anthony Hopkins och Chris Rock så vad mer finns att önska? Tja, en mysig karaktär åt Peter Stormare kanske? Var då lugna – den finns. Gott. Efter att ha sett den för säkert femte gången eller något sådant är den fortfarande helt okej.
Jag uppskattade 4: Rise of the Silver Surfer (2007), men det kanske mest berodde på att jag inte hade några större förväntningar? Ettan var ju okej, men inte mer än så. The Silver Surfer är en mysig karaktär, och effekterna var fantasifullt gjorda. Är det bara jag, eller har Jessica Alba gjort några ansiktslyft sedan den förra filmen? Hur som helst är det här helt okej underhållning. Loggan är förstås två streck ifrån att bilda ett pentagram, men den symboliken lämnar vi därhän. Bättre än väntat – men såklart inte för den skull fenomenal. Vi skall väl även nämna Ioan Gruffudd, och Laurence Fishburne som gör rösten till silversurfaren.
Jag får väl medge att The Rundown (2003) är en okej film – men absolut inte mer än det. Personligen tycker jag att man borde lägga ribban högre i dessa storsatsningar, men det kanske är att överskatta den allmänne tittaren? På svenska är den här filmen förstås känd som “Welcome to the Jungle”, en titel som rimligtvis inspirerats av GNR? Om man söker “mindless action” finner man den här. Om man dessutom uppskattar den där förväntade och enkla humorn i en rudimentär actionkomedi – då finner man det här. Det rör sig ergo om en enkel vanlig actionkomedi, no more, no less. Fyra aktörer skall nämnas: Dwayne Johnson, Seann William Scott, Christopher Walken – och en “uncrediten” småroll av Arnold Schwarzenegger.
