Repo Men (2010) är trist gjord. Men framför allt ogillar jag temat: att organhandel skulle vara något förtappat framtidsscenario bäddat för blodiga vendettor. I själva verket är det tvärtom: organhandel skulle göra att fler kunde överleva. Men människoliv brukar ju inte vara en hög prioritet bland marknadskritiker… Roller av bl.a. Jude Law, Forest Whitaker, Liev Schreiber och RZA.
The Karate Kid (2010) hade jag inga höga förväntningar på. Ändå måste jag säga att den är dålig. Jaden Smith kanske växer till sig och blir en bra skådis, men idag är han inget sådant. Jackie Chan gör en svag roll, men vi får i alla fall se honom spöa småungar.
Ip Man 2 (2010) är överlag helt okej. Man kan fråga vad filmerna tillför en genre av tusentals liknande filmer. Å andra sidan gör de här två filmerna samma sak bättre än de andra. Åtminstone generellt. Det enda jag hakar upp mig på är slutfajten. En boxare har ingen chans mot en mästare i kung fu. En boxare lär sig något mycket snävt i ett spel med begränsade regler; en mästare i kung fu lär sig något dynamiskt och är inte begränsad till spelregler likt de som finns i boxning. Alltså tycker jag att slutfajten är lite löjlig, för att inte tala om karikatyren av västerlänningar. Nåväl. På det hela taget en hyfsad rulle.
Tekken (2010) var lika dålig som jag hade väntat mig. Klichéer, löjliga intriger och amatörmässig produktion i största allmänhet. Det fick duga som snabbmat för hjärnan medan jag väntade ut min huvudvärk. I och för sig lite synd; Tekken 3 spelades till leda när jag gick i högstadiet. Bra spel, dålig film.
Ghost Rider (2007) har man sett ett par gånger förut, inte minst när den var ny. Nu fick jag tillfälle att se om den, medan jag var i Johanneshov på ett par dagar. Jag tycker faktiskt filmen fått oförtjänt hård kritik. OK, det är inget mästerverk. Bitvis är den snudd på löjlig. Men den blir aldrig pinsam, och är rentav ganska underhållande. Således en hyfsad film i mitt ringa tycke. Roller av bl.a. Nicolas Cage, Peter Fonda, Eva Mendes och Sam Elliott.
Inception (2010) såg jag på bio. För första gången i mitt liv gick jag också på bio helt själv. Har man inte längre några vänner får man klara sig på egen hand. Men Christopher Nolan är väl ändå min vän i nöden, som världens bästa nu levande regissör? Nja. Att jag över huvud taget såg filmen på bio var för att Nolan gjort den. Tyvärr något av en besvikelse trots att jag absolut inte väntade mig en ny “mörk riddare”. Det är för mycket ad hoc och för många klichéer (även om Nolan faktiskt undviker de mest uppenbara). I viss mån får jag också intrycket att filmen är komplex för att vara komplex. Karaktärerna engagerar mig inte på djupet – jag tror det är filmens största brist. De känns forcerade och formstöpta. Det summerar hela mitt intryck av filmen: forcerad och formstöpt. Den växer inte fram “naturligt” av sig självt, såsom en bra film måste göra. Synd. Ändå är det här helt okej film, jämfört med andra aktuella storfilmer. Men nummer 3 på IMDb:s topp 250-lista, det begriper jag inte alls.
Roller av bland andra Leonardo DiCaprio, Ellen Page, Ken Watanabe och Michael Caine.
Robin Hood (2010) såg jag ärligt talat som i förbigående. Kanske är mitt omdöme därför orättvist, men jag fick ändå intrycket att filmen saknar ett och annat i mån av handling. Har det inte blivit en trend de senaste åren, att man helt enkelt struntar i att bygga upp en handling, för att bara dyka rakt ner i fartfyllda actionscener? Givetvis med de vanliga klichéerna – tuffa actionrepliker, den obligatoriska kvinnan som huvudpersonen skall falla för, etc. etc. Mitt alltså måhända orättvisa intryck är att Ridley Scott gjort bättre saker. Russell Crowe är bra, men inte tillräckligt bra för att rädda en intetsägande film. Övriga roller av bland andra Cate Blanchett, Max von Sydow och William Hurt.
Prince of Persia: The Sands of Time (2010) kunde vara lite rolig. Spelet hade jag förstås redan på stenåldern, men jag gillade det aldrig något vidare. Det var för svårt. Samtidigt var det ungefär allt min 286:a klarade av, så man spelade det ändå ibland, i brist på alternativ. Och filmen? Så medioker som en film någonsin kan bli. Full av klichéer, oerhört förutsägbar, och om det finns någon genomtänkt handling så göms den bakom idel kampscener. Att spola sig igenom filmen borde räcka gott och väl. Roller av bl.a. Jake Gyllenhaal och Ben Kingsley.
Iron Man 2 (2010) var faktiskt bättre än väntat. Förstå mig rätt – ett mästerverk eller en riktig kanonfilm är det inte. Däremot lyckas den vara underhållande trots klichéer och brist på djuplodat material. När det kommer till actionfilmer som mest förlitar sig på explosioner och effekter är det ungefär så här bra det blir. Helt okej. Roller av bland andra Robert Downey Jr., Don Cheadle, Scarlett Johansson, Gwyneth Paltrow, Sam Rockwell, Mickey Rourke, Samuel L. Jackson och röst av Paul Bettany.
The Book of Eli (2010) var verkligen en urlöjlig film. Ett post-apokalyptiskt samhälle blir tydligen ungefär som vilda västern – städer uppbyggda med kulisser i öknen och allt. Men framför allt hela idén att det är Bibeln som skall rädda världen! Verkligen urlöjligt från första scenen till sista; inget gott betyg här inte. Roller av bland andra Denzel Washington, Gary Oldman, Mila Kunis, Michael Gambon, Tom Waits och Malcolm McDowell.
