Cineasten

Noord-Korea (2001) är en dokumentär om gissa-vad, med den engelska titeln “Welcome to North Korea”. Intressant och tragisk och lite komisk på samma gång. Kan ses online här.

Children of the Secret State (2000) är en hyfsat magstark och rätt intressant film om svälten i Nordkorea - ett lika fascinerande som skäckinjagande land. Dokumentären kan ses online här.

South Park är naturligtvis bra som vanligt. Och nu har jag - några månader försenat - sett klart säsong tretton. Bättre sent än aldrig!

Ninja Assassin (2009) är en dålig och löjlig film. Och det är allt jag tänker säga om det.

Rock n Roll Nerd (2008) var riktigt intressant; jag satt som klistrad från början till slut. Ja, det här är alltså en dokumentär om Tim Minchin, “from the edge of obscurity to the verge of celebrity”. Oerhört personlig och likaledes fascinerande. En personlig hjälte, onekligen.

Dara O’Briain Talks Funny: Live in London (2008) är riktigt bra. Jag hade sett några klipp från showen förut, men nu såg jag hela grejen. Monologen om bluffmedicin är nog fortfarande bäst, men allt är bra. Gott!

Tim Minchin: So Live (2007) äger helt enkelt. Ja, att jag skulle säga det var väl inte så förvånande? Passar mig som handen i handsken. Mer, mer, mer!

Ready For This? (2008) äger helt enkelt. Vad mer att säga? Tim Minchin är fantastisk. Mer av den här varan!

The Informant! (2009) är egentligen inte så intressant, till handlingen sett. Men Steven Soderbergh har förstått hur man sätter tonen, och Matt Damon spelar den helt lysande. Det här är en film man ser, och roas av, bara därför.

The Eyes of Nye (2005) var inte så bra som jag hade trott. I viss mån är det ekocentrisk propaganda, och det sista avsnittet om sex är beklagligt materialistiskt. Tyvärr. Hade det inte varit för det, hade jag gillat serien mer, för Nye är trots allt ganska rolig. Någon andra säsong kommer väl inte göras antar jag. Denna tog i alla fall cirka 5½ timme att kolla på.