Winter’s Bone (2010) fick jag rekommenderad för mig för ganska länge sedan. Nu såg jag den. Kärv stämning i den här filmen: mättade färger, ingen bakgrundsmusik, minimalistiska dialoger, ständig känslomässig distans hos alla karaktärer. Välgjord film, men gilla den kunde jag inte förmå mig till. Vilket kanske inte heller är meningen att man skall göra…