Penn & Teller: Bullshit! har återvänt med en åttonde säsong. Vissa avsnitt kändes upprepande, andra var desto bättre. Bäst var sista avsnittet som gör ner myten om att vaccin skulle orsaka autism. Sådant nonsens är viktigt att motarbeta. Vidskepelse inom vården är bokstavligt talat livsfarlig. Naturligtvis får vi också vår beskärda del av nakna sexiga människor. Perfekt!
Ip Man 2 (2010) är överlag helt okej. Man kan fråga vad filmerna tillför en genre av tusentals liknande filmer. Å andra sidan gör de här två filmerna samma sak bättre än de andra. Åtminstone generellt. Det enda jag hakar upp mig på är slutfajten. En boxare har ingen chans mot en mästare i kung fu. En boxare lär sig något mycket snävt i ett spel med begränsade regler; en mästare i kung fu lär sig något dynamiskt och är inte begränsad till spelregler likt de som finns i boxning. Alltså tycker jag att slutfajten är lite löjlig, för att inte tala om karikatyren av västerlänningar. Nåväl. På det hela taget en hyfsad rulle.
I Love You Phillip Morris (2009) var onekligt mycket bra! Bättre än väntat. Man kan inte riktigt tro att den är baserad på verkliga händelser, eftersom den är så överdriven, men det är den alltså. Jim Carrey och Ewan McGregor gör bägge mycket bra roller här! Beröm. Belåtenhet. Gott så.
Tekken (2010) var lika dålig som jag hade väntat mig. Klichéer, löjliga intriger och amatörmässig produktion i största allmänhet. Det fick duga som snabbmat för hjärnan medan jag väntade ut min huvudvärk. I och för sig lite synd; Tekken 3 spelades till leda när jag gick i högstadiet. Bra spel, dålig film.
Ghost Rider (2007) har man sett ett par gånger förut, inte minst när den var ny. Nu fick jag tillfälle att se om den, medan jag var i Johanneshov på ett par dagar. Jag tycker faktiskt filmen fått oförtjänt hård kritik. OK, det är inget mästerverk. Bitvis är den snudd på löjlig. Men den blir aldrig pinsam, och är rentav ganska underhållande. Således en hyfsad film i mitt ringa tycke. Roller av bl.a. Nicolas Cage, Peter Fonda, Eva Mendes och Sam Elliott.
Six Feet Under tillhör mina absoluta favoritserier. Ändå har jag bara sett de första tre säsongerna. Och ändå tog det 1½ år för mig att ta upp tittandet så här långt. Under all kritik! Nåväl. Tre säsonger sedda, två säsonger återstår. Hur det blir med att se dem märker vi. Att jag nu fick tillfälle att se klart nr 3 berodde bara på att en vän till mig såg den när jag var hos honom i Johanneshov.
The Soviet Story (2008) är en jäkligt bra dokumentär. Faktiskt den bästa jag sett om Sovjetunionen. Kan varmt rekommenderas, och går att se över nätet här.
