Cineasten

Family Guy har jag inget ont att säga om. Bra grejer. Sett alla avsnitt, tänker fortsätta att se dem.

American Dad! är och förblir en bra serie, vissa avsnitt bättre än andra, men samtidigt inte riktigt “top notch”. Näppeligen den bästa tecknade serien, men ändå rolig, och absolut värd att följa. Alltså ungefär samma omdöme den här gången som tidigare. 18 avsnitt blev det denna gången.

8 Mile (2002) hade jag redan sett, för kanske sex år sedan eller något sådant. Vad jag tyckte om den då minns jag inte riktigt. Vad jag tycker om den idag är lättare att säga. Egentligen är den ganska dålig, säger jag trots att jag gillar Eminem. Handlingen är utdragen, ganska oväsentlig, ganska forcerad, ganska klichéartad. Ändå har den något som gör att den inte är helt värdelös: huvudpersonens karisma. Roller av bl.a. Brittany Murphy och Kim Basinger.

Överdos – den kommande finanskrisen (2010) har folk tjatat om i flera månader. Igår hade den premiär på teve, och idag kunde man se den på nätet (för närvarande länk här). Sagt och gjort. Den var ungefär som jag väntat mig, inte minst eftersom jag läst boken, d.v.s. En perfekt storm av Norberg. Förvisso bra. Det här behöver sägas, och det är utan tvivel att ännu en lågkonjunktur står på tur. Den kommer vara djupare än förra gången. Som man säger i filmen: Staten kan rädda bankerna, men vem skall rädda staten? Å andra sidan är allt detta gamla nyheter för just mig, så därför känns det hela som upprepning. Egentligen var det inget som jag behövde lägga ner ca 45 min på att se.

All Quiet on the Western Front (1930) är en klassiker, och det är inte svårt att förstå varför. Den är mycket välgjord för dess tid; den hade lika gärna kunnat göras tjugo eller trettio år senare. Den är också hyfsat engagerande, och med ett tydligt antikrigsbudskap som tilltalar många (men inte nazisterna, som störde visningar av filmen trots att de inte ännu tillgripit makten i Tyskland). Hur som helst en bra film, om än inget att bli exhalterad över. I skrivande stund innehar den plats nummer 239 bland IMDb:s topp 250 filmer.

La battaglia di Algeri (1966) har den internationella titeln “The Battle of Algiers”, och ligger för närvarande på plats nummer 228 bland IMDb:s topp 250 filmer. Jag kan förstå att folk gillar den, även om det inte är min typ av film. Den skildrar något obehagligt på ett realistiskt sätt. Själv föredrar jag plots och karaktärstudier, så det här faller inte riktigt inom ramen för vad jag brukar tycka om. Ändock, jag förstår ju att det är en välgjord film.

Stalag 17 (1953) är en bra film, och tillika en typisk Billy Wilder-komedi. Eller i varje fall ganska typisk. Jag tycker nästan det är lite osmakligt att göra humor av ett nazistiskt koncentrationsläger, och det måste ha varit ännu mer osmakligt ’53 när det hela ännu låg ganska färskt i minnet. Men nåväl – jag gillar filmen, och kan förstå att den har plats nummer 212 bland IMDb:s topp 250 filmer. Huvudroll av William Holden.

Planet of the Apes (1968) är till slut sedd – men den var ganska tråkig för mig, eftersom jag redan var så bekant med historien. Även utöver det tycker jag väl inte att det här är någon direkt storfilm. Handlingen är sådär, musiken märklig, och skrattet precis i början var något av det mest patetiska jag sett i en storfilm. Tyvärr tyckte jag inte att filmen var så bra, trots det klassikerstatus, och trots dess plats som nummer 228 bland IMDb:s topp 250 filmer. Huvudroll av Charlton Heston.

The Best Years of Our Lives (1946) var bra. Bättre än jag hade trott. Den speglar förstås sin samtid på ett träffande sätt; männen kommer hem från kriget och skall försöka inrätta sina liv ånyo. Ganska lång, men man är klistrad till skärmen från första scenen till sista. Har inget att klaga på. För närvarande plats nummer 190 bland IMDb:s topp 250 filmer.

The Crazies (2010) är vad man skulle kunna kalla en förutsägbar film på ett beprövat tema. För det är precis vad det är. Jag blir snabbt uttråkad och spolar mig genom filmen, eftersom den påminner exakt om dussintals jag sett förut. Med andra ord försumbart. Huvudroll av Timothy Olyphant.