Amores perros (2000) är i och för sig välgjord och väl skådespelad. Det måste den vara – eftersom den placerar sig så högt som nummer 164 på listan över IMDb:s topp 250 filmer. Samtidigt får jag inte ut så mycket av den, personligen. Jag har alltid haft svårt för mosaikfilmer av den här typen, där olika personers livsöden flätas samman. Jag föredrar filmer med en definitiv handling, med början, mitt och slut. Nåväl. Inte min typ av film, men den skulle väl ses.