Cineasten

Iron Man 2 (2010) var faktiskt bättre än väntat. Förstå mig rätt – ett mästerverk eller en riktig kanonfilm är det inte. Däremot lyckas den vara underhållande trots klichéer och brist på djuplodat material. När det kommer till actionfilmer som mest förlitar sig på explosioner och effekter är det ungefär så här bra det blir. Helt okej. Roller av bland andra Robert Downey Jr., Don Cheadle, Scarlett Johansson, Gwyneth Paltrow, Sam Rockwell, Mickey Rourke, Samuel L. Jackson och röst av Paul Bettany.

Kick-Ass (2010) var bättre än väntat faktiskt. Jag trodde det skulle vara en löjlig och sjukt överhypad komedi. Och visst är den väl lite löjlig också. För att inte tala om klichéartad. Men ändå. Den är riktigt underhållande när man kommer in i handlingen. Att den nu har plats nummer 146 bland IMDb:s topp 250 filmer är dock överdrivet. Någon plats på den listan förtjänar den inte; ändock rätt rolig och inget jag tycker man behöver spy galla över. Bäst är Nicolas Cage.

Unthinkable (2010) är en mycket spännande såväl som intelligent film. Jag gillar den skarpt – definitivt en av de bättre hollywoodfilmerna jag sett på länge. Frågan om tortyr belyses på ett ganska bra sätt här tycker jag. Huvudroller av Samuel L. Jackson och Carrie-Anne Moss.

The Book of Eli (2010) var verkligen en urlöjlig film. Ett post-apokalyptiskt samhälle blir tydligen ungefär som vilda västern – städer uppbyggda med kulisser i öknen och allt. Men framför allt hela idén att det är Bibeln som skall rädda världen! Verkligen urlöjligt från första scenen till sista; inget gott betyg här inte. Roller av bland andra Denzel Washington, Gary Oldman, Mila Kunis, Michael Gambon, Tom Waits och Malcolm McDowell.

The Simpsons är och förblir en av de bästa animerade serierna någonsin. Sett alla avsnitt, kommer fortsätta att se dem varefter de sänds. Samma som vanligt, samma som för så många andra. Den här gången 23 avsnitt, sammanlagt alltså runt 9½ timme.

Amores perros (2000) är i och för sig välgjord och väl skådespelad. Det måste den vara – eftersom den placerar sig så högt som nummer 164 på listan över IMDb:s topp 250 filmer. Samtidigt får jag inte ut så mycket av den, personligen. Jag har alltid haft svårt för mosaikfilmer av den här typen, där olika personers livsöden flätas samman. Jag föredrar filmer med en definitiv handling, med början, mitt och slut. Nåväl. Inte min typ av film, men den skulle väl ses.

Les diaboliques (1955) eller kort och gott “Diabolique” är väl helt okej. En typ av suspensthriller även en modern tittare kan uppskatta, måhända, men inte är det väl något mästerverk för det? Ser inte varför den just nu håller plats nummer 176 bland IMDb:s topp 250 filmer.

Sunrise: A Song of Two Humans (1927) ligger på plats nummer 191 bland IMDb:s topp 250 filmer. Det var därför jag såg den, eller snarare, spolade mig igenom den. Stumfilmer är verkligen inte min kopp te, även om den säkert är välgjord för dess ålder, och även det kan vara lite intressant att se så här pass gamla filmer, bara för att de är så pass gamla. Ändock, mer än så är det inte i mina ögon.

Les quatre cents coups (1959) heter med internationell titel “The 400 Blows”, och ligger för närvarande på plats nummer 233 bland IMDb:s topp 250 filmer. Är den så bra då? Tja, bra är den. Men inte fantastisk. På det hela taget sevärd för den filmintresserade, även om jag inte kan höja den till skyarna.

House M.D. fortsätter att vara den bästa teveserien i sändning – och den enda icke-animerade serie jag orkar följa. Inget nytt omdöme här, bara samma gamla uppskattning. Kommer med glädje fortsätta titta.