New Moon (2009) är larvig och töntig och pinsam. Jag spolade mig igenom den. Som väntat. Att jag över huvud taget gjorde det hade mest med nyfikenhet att göra. De här filmernas främsta publik lär vara tjejer i yngre tonåren. Liten biroll av Dakota Fanning.
Amelia (2009) är rätt bra och rätt intressant. Man gillar Earhart och inspireras av hennes passion. Samtidigt… tja. Det är nog en film man glömmer bort ganska snabbt. Den gör inget stort intryck på tittaren, trots att Hilary Swank är mycket charmant i dess huvudroll. Så bra film med dessa förbehåll. Övriga roller av bland andra Richard Gere och Ewan McGregor.
Percy Jackson & the Olympians: The Lightning Thief (2010) är ungefär lika löjlig och ologisk som jag väntade mig. Samtidigt är den inte sådär pinsam som många filmer i genren tenderar att vara. Man kan se den utan att vilja gömma ansiktet i händerna. Förmodligen en film som lämpar sig för de yngre tittarna, men OK, givet sammanhanget var det väl inte en urusel film. Roller av bland andra Sean Bean, Pierce Brosnan, Steve Coogan, Catherine Keener och Uma Thurman.
Shutter Island (2010) är helt okej. Kanske inte fullt så bra som många verkar tycka, men bra ändå, om än lite förutsägbar och föga originell. Väl regisserat av Martin Scorsese, och väl skådespelat av bland andra Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow och Patricia Clarkson.
The Hurt Locker (2008) var inte dålig, även om det inte är min typ av film. Hyfsat underhållande ibland, och särskilt jämfört med många andra filmer som utspelar sig i Irakkriget. Hur som helst. Framför kameran bland andra Guy Pearce, Ralph Fiennes och David Morse.
A Serious Man (2009) är både välgjord och väl skådespelad. Och tragisk. På något sätt känner jag igen mitt eget liv i den, eller i alla fall hur det varit på sistone. Idel tragedier. Ändå vet jag inte hur mycket jag gillar filmen rent subjektivt. Förmodligen är det inget jag vill se om – men en tittning är den absolut värd. Bröderna Coen har gjort det igen.
Fasadklättraren (1991) fick jag låna tidigare idag av mina föräldrar. Den skulle vara bra. Och det var den också! Jag gillar aktörerna, och filmen är precis lagom lång. Ovanligt välgjort för att vara en svensk produktion från tidigt 90-tal. Bra bra!
Luftslottet som sprängdes (2009) var väl en helt okej avslutning på trilogin som film. De uteslöt en del saker som jag tycker är viktiga för handlingen, men vad kan man vänta sig? Att trycka in sju hundra boksidor på 2½ timme är inte enkelt. Så under omständigheterna tror jag nästan att det här var den starkaste filmen i serien.
