Frostbiten (2006) har jag nu sett för kanske tredje eller fjärde gången. Den är onekligen en patetisk skräckfilm, men just därför är den också så bra! Många av replikerna är oslagbara. Det här är en förnämlig komedi, eftersom den tar sig på sådant allvar. Kom igen – en vampyrfilm som inleds med svenska nazister under andra världskriget? Allt med det är så fel, och därför också så bra – så hysteriskt roligt. Jag lär säkert se om filmen ännu ett par gånger, i framtiden.