Guns N Roses – Road To Democracy (2009) var en inofficiell och ganska simpelt gjord dokumentär, men ändå lite halvt om halvt intressant. Jag tycker nämligen att bandet släppte en av de bästa skivorna från förra året. Går att se, trots liten budget och officiella rättigheter. Men det riktar sig nog bara till “fansen” får man tro.
Exotica (1994) är nog inte alls en dålig film, men jag har svårt för den själv, om så bara av rena smakskäl. Den fängslar mig inte, den tråkar ut mig – trots en intrikat handling och trots naken kvinnohud. Ett omdöme får nog helt enkelt utebli. Jag tyckte att filmen var seg och trist, men det beror nog mer på mig än på filmen som sådan. Biroll av Sarah Polley.
Dead Man Walking (1995) är bra, även om den också är lite väl klichébaserad. Handlingen är näppeligen ny, och var det inte för fjorton år sedan heller. Dess kvalitet ligger i förmedlandet av känslotillstånd snarare än något annat. Som kritik mot dödsstraffet fallerar den, om den alls var menad att ha ett sådant syfte, då den laborerar med känslor snarare än förnuftig argumentation. Jag klagar inte. Känslorna når fram tack vare bra skådespeleri. Sean Penn är mycket bra i dess huvudroll, och Susan Sarandon är det likaså vid hans sida. I övriga biroller ser vi bland andra R. Lee Ermey, Peter Sarsgaard och en otippad Jack Black. För regi står dessutom Tim Robbins. Som sagt. Så länge man undviker att se filmen som en kritik av dödsstraffet, och så länge man kan uthärda det religiösa tramset, har den här filmen kvaliteter. Kvaliteterna består främst i det skickliga skådespeleriet. Med detta sagt tycker jag att den är ganska bra.
Legend (1985) hade jag sett delar av förut, så jag struntade i att se den i dess helhet nu. Och varför skulle jag? Det här är riktigt barnslig film. En vuxen människa kan svårligen få ut något av detta. Ja, förutom att skratta lite åt Tom Cruise och Tim Curry i sina respektive roller. Utöver detta skratt, som angränsar hånskrattet, ser jag ingen som helst behållning för den vuxne tittaren. Trots regi av Ridley Scott.
The Final Cut (2004) saknar en del i mån av trovärdighet, men visst, det är inte en dålig film. Snäppet över medioker skulle jag säga, med betoning på detta med snäppet över. Vissa saker tycks helt malplacerade, som t.ex. de arga demonstranterna utanför begravningarna. Andra saker utvecklas för lite för att göra berättelsen lättsmält. Men visst. Det går att se och är bitvis skapligt underhållande. Huvudroll av Robin Williams, och i biroll bland andra James Caviezel.
The China Syndrome (1979) var minsann en bra film! Stor spänning trots att det egentligen bara är ett enda skeende som skildras. Då har man utnyttjat resurserna väl, framför allt det som kallas för suspension. Mycket trevlig att se. Roller av bland andra Jane Fonda, Jack Lemmon och Michael Douglas.
Lo sguardo di Michelangelo (2004) var inte en särskilt meningsfull film, nej. Faktum är att den var totalt meningslös. Trots att den är gjort av och med Michelangelo Antonioni.
Blowup (1966) ter sig svårbedömd. Uppenbarligen är den mycket medvetet regisserad av Michelangelo Antonioni. Man märker att det är ett hantverk. Samtidigt blir man inte förälskad i allt, bara för att det kan kallas “hantverk”. Jag gillar filmen, absolut, men tycker ändå att den brister apropå substans, apropå någon meningsfull abstraktion. Ett slutgiltigt omdöme vågar jag inte ge. Det tycks mig vara en bra film, men som saknar någon ingrediens för att kunna bli riktigt bra. Bygger förresten på en novell av Julio Cortázar.
Geronimo: An American Legend (1993) är inte en dålig film. Samtidigt är den inte heller överdrivet bra. Personligen tycker jag att den är rätt slätstruken och trist gjord, trots att den – såklart – inte heller är amatörmässig. Kort sagt en dussinfilm. Dock roller av bland andra Gene Hackman, Robert Duvall och en relativt ung Matt Damon.
In the Presence of Mine Enemies (1997) var ändå en ganska värdelös tevefilm om andra världskriget. Inget att fästa sig vid med andra ord. Trots huvudroll av Armin Mueller-Stahl – som jag oftast gillar. Här är det inte han som är dålig, utan manus, regi och produktion.
