King Kong (1933) är en klassiker så god som någon. Ja, såsom klassiker alltså. Det här får mig att gäspa, skruva tröttsamt på mig, och skratta åt de – med dagens mått – usla effekterna. I huvudsak hade jag väl sett filmen förut, men det var mycket länge sedan. Jag har aldrig gillat historien om den förvuxna apan, och är ganska sval även inför dess remake från ’05. Men det skall väl ha setts, antar jag. Om så endast av ren allmänbildning. Ligger just nu på plats nummer 203 bland IMDb:s topp 250 filmer. Som klassiker förstås. Inte direkt som kvalitetsfilm.