Utvandrarna (1971) skall man såklart ha sett! En episk film som spänner över ungefär tre timmar i längd. Och den tiden är absolut förtjänad. En mycket välgjord film: både bildande och underhållande. Efter att ha sett Jan Troells skapelse behöver jag inte heller läsa boken av Vilhelm Moberg; dylik realism tycker jag mer om per film än per bok. För övrigt medverkar framför kameran bland andra Max von Sydow och Liv Ullmann.
Kris (1946) är väl okej - vare sig mer eller mindre. Men det spelar ingen roll; den skulle ju ses i egenskap av att vara regisserad av Ingmar Bergman. Det här är faktiskt till och med hans regidebut. Det märks också. Även om det inte är en dålig film, är den också tämligen slätstruken. Själva tittningen kan man förstås inte ångra! Det här är ju en del av ett större perspektiv.
The Philadelphia Story (1940) må ju vara en klassiker. Den ligger just nu på plats nummer 228 bland IMDb:s topp 250 filmer. Men jag tycker faktiskt inte den är något särskilt. Visserligen inte dålig, men inte heller speciellt anmärkningsvärd. Nåväl. Roller av bland andra Cary Grant, Katharine Hepburn och James Stewart.
Cocaine Cowboys (2006) har sina kvaliteter, och jag förstår varför många hyllat filmen. Jag antar att mitt svala intryck beror mer på personligt ointresse än något annat. Det var ju själva drogen jag var intresserad av, snarare än dessa “cowboys” verksamhet. Nåväl. Säkert en intressant film - för rätt tittare. Välgjord är den definitivt, och utmärkande, såtillvida intervjuer med berörda smugglare.
Spirit: Stallion of the Cimarron (2002) är sanslöst dålig förstås, men jag skrattade ordentligt åt vissa partier. Särskilt den inledande monologen! Väldigt roligt, trots att - på grund av att - det är menat att vara seriöst. Men det är kanske bara jag som har udda humor? Måhända. Röster av bland andra Matt Damon och James Cromwell.
Synecdoche, New York (2008) är vacker, engagerande och alldeles fantastisk! Onekligt en av de bästa filmer jag sett det här året (fast okej, bara två månader har ju passerat ännu). Jag har inget alls att beklaga och mycket att berömma. Philip Seymour Hoffman gör en fenomenal huvudroll, rimligtvis en av hans bästa roller någonsin. För att inte tala om… nåväl. En fullödig recension skall det inte bli, så jag får nöja mig med själva omdömet. Biroller av bland andra Catherine Keener, Hope Davis, Jennifer Jason Leigh, Emily Watson och Dianne Wiest. Det mest frapperande är kanske att detta faktiskt är en regidebut.
Gycklarnas afton (1953) är faktiskt en ganska dålig film, jämfört med vad Ingmar Bergman brukar prestera (särskilt vid den här tidpunkten). Jag är besviken, men okej, det är förstås inte helt uselt. Fortfarande i mina ögon undermåligt. Nåväl - själva tittningen kan jag ju inte ångra ändå. Det är ju Bergman.
Ran (1985) är knappast dålig, men det är inte heller Akira Kurosawas bästa. Rent subjektivt har jag svårt för den japanska mimiken, särskilt när den skildras så allvarligt, den tycks mig löjlig och rentav clownaktig. Det bidrar till mitt förhållandevis svala intryck inför filmer av det här slaget. Men en dålig film är det förstås inte, som sagt. Just nu innehar den plats nummer 129 bland IMDb:s topp 250, och det är ju ändå en ganska hög plats! Huruvida den sedan är förtjänad eller ej, det vågar jag inte uttala mig om. En bra film är det, men ingen personlig favorit.
Psycho (1998) måste väl ändå sägas vara ett riktigt bottennapp? Jag tror att Gus Van Sant tänkte ungefär så här: “Nu vill jag göra en remake på en gammal klassiker; den skall inte tillföra något nytt och vara mycket sämre; dessutom skall jag välja helt fel skådespelare till de olika rollerna.” Inte? Jodå. Jag vill ju inte tänka mig att vår regissör misslyckades i sina avsikter; han är oftast skärpt och stundtals fenomenal. Men ack, detta är verkligen värdelöst skräp. En blek kopia trots dess färg. Roller av bland andra Vince Vaughn, Julianne Moore, Viggo Mortensen, William H. Macy, Robert Forster och Philip Baker Hall.
The Gold Rush (1925) har jag inget särskilt att säga om. Intrycket är vare sig särdeles positivt eller särdeles negativt. Men som klassiker betraktad, skall ju filmen ha setts! Just nu ligger den på plats nummer 164 bland IMDb:s topp 250. Manus, regi och huvudroll av Charles Chaplin.
