Cineasten

Afro Samurai: Resurrection (2009) är trevlig, men den är inte lika bra som den föregående serien. Ändock skaplig och lite udda underhållning! Röster av bland andra Samuel L. Jackson, Mark Hamill och Lucy Liu.

Dude, Where’s My Car? (2000) är en rolig komedi. Jag har sett den många gånger, och den passar min humor alldeles utmärkt. Som det skall vara! Vissa av skämten har blivit ordinarie interna skämt, för det är just en sådan film det här är. Larvig? Onekligen. Men ibland är larvigt något bra. Huvudroller av Ashton Kutcher och Seann William Scott. Biroll av Jennifer Garner. Och uppfriskande inhopp av Fabio i en scen.

Finding Nemo (2003) hade jag naturligtvis sett flera gånger förut, inte minst när den var nyutkommen. Jag märker nu hur dåligt animerad den är, vilket verkar konstigt. Den är trots allt inte särskilt gammal. Men den saken spelar ju mindre roll; en rätt underhållande film är det. Dock inte mer än det. Jag tycker folk i allmänhet har överskattat den, vilket visas av dess placering på IMDb:s topplista: nummer 156 av 250. Fånig placering! Men visst, charmig och underhållande är den ju. Alltid något. Röster av bland andra Ellen DeGeneres, Willem Dafoe, Geoffrey Rush och Eric Bana.

Thomas Järvheden: Seriöst roligt (2008) är precis vad den heter – seriöst rolig. Vissa av skämten går hem ordentligt, och mannen har en bra röst. Uppskattas!

På sista versen (1999) är underskattad tycker jag. Visst är dess humor en aning speciell, men det funkar bra i mitt fall! Såg den här filmen första gången ett par år efter att den gjorts, och såg om den igår kväll. Till skillnad från många andra filmer, var den här nästan lite bättre än jag mindes den. Inget mästerverk eller så naturligtvis, men ändå en skön film med många begravningsskratt. Dessutom några oförglömliga repliker. “Påsken handlar om fet man och döden.”

Torsk på Tallinn (1999) är… vad kan man säga? Fortfarande rolig. Jag har förstås sett den flera gånger förut, men igår kväll blev det en reprisering. Och varför inte? Mycket trevlig underhållning, givet den svenska standarden. Synd att bara den här av de fyra i serien blev “känd”.

The Last House on the Left (1972) har man kanske inte sådär överväldigande mycket gott att säga om, men den skulle ju ses förr eller senare. Lite underhållande är den, och påminner mycket om en annan nyutkommen film (vilken kan ni gissa). Hur som helst en klassisk terrorfilm av Wes Craven. Man får vad man förväntar sig. Lite underhållning och terror, men inte så mycket mer än det.

The Thing (1982) har man till slut sett! Fast jag har en känsla av att folk överskattat den med råge. Just nu håller den till exemepel plats nummer 174 bland IMDb:s topp 250 filmer. Detta verkar i mina ögon larvigt. Visst, lite underhållande är den, och rätt bra för att vara en sci fi-skräck från tidigt 80-tal. Men ändå? Mer än lite underhållning är det ju knappast. Nåväl. Regi av John Carpenter. Huvudroll av Kurt Russell.

Communion (1976) är förstås en medioker skräckfilm, men dessa gamla rullar har ännu viss charm. På sätt och vis. Dessutom debutroll av Brooke Shields.

Knockaround Guys (2001) är skapligt underhållande. Förvisso en dussinfilm, men som man ändå blir smått engagerad i. Har inget ont att säga, även om berömet går till underhållningen mer än något annat. Roller av bland andra Barry Pepper, Seth Green, Vin Diesel, John Malkovich och Dennis Hopper.