Cineasten

Aladdin (1992) hade jag självfallet sett några gånger förut. Och nu ännu en. Skaplig film - inte superbra men inte heller dålig. Lagom underhållande, och en del rappa repliker (trots klichéer). Röst av bl.a. Robin Williams.

Don’t Look Now (1973) är en märklig film. Den är dåligt regisserad och vissa scener (t.ex. den utdragna sexscenen) tycks fullständigt malplacerade. I slutändan begriper jag inte vad filmen alls handlade om. Och det är väl ändå ett ganska dåligt betyg? Huvudroller av Julie Christie och Donald Sutherland.

Psycho (1960) hade jag sett delar av förut, men nu är den sedd i dess helhet. Självfallet en bra film! En av de bästa av Alfred Hitchcock, om inte den bästa. Just nu innehar den plats nummer 23 bland IMDb:s topp 250 filmer. Kan nog inte kommentera den placeringen, så jag nöjer mig helt enkelt med själva omdömet. Förmodligen den bästa skräckfilm som hade gjorts anno 1960.

The Maltese Falcon (1941) är rätt trevlig, i synnerhet tack vare de rappa dialogerna. Just nu innehar den plats nummer 72 bland IMDb:s topp 250 filmer. Detta beror kanske mer på dess ställning i filmhistorien än att den skulle vara ett mästerverk idag. Men klaga skall jag inte göra. Jag gillade filmen. Humphrey Bogart gör en bra huvudroll, och i biroll ser vi t.ex. Peter Lorre. Helt okej.

The Treasure of the Sierra Madre (1948) må vara en klassiker, och den må inneha plats nummer 53 bland IMDb:s topp 250 filmer. Men personligen tycker jag att den är urtrist, oavsett vad för roll den haft att spela i filmhistorien. Och trots huvudroll av Humphrey Bogart som brukar vara engagerande.

D-Tox (2002) är onekligen en medioker thriller. Jag hade den faktiskt på hyllan i många år, men först nu sågs den. Varför? Jag hade väl inte haft något intresse tidigare. Och man kan ju undra varifrån det intresset nu kom? Nåja, den sågs väl mest som i förbifarten. En simpel och föga underhållande thriller är det i alla fall. Trots huvudroll av Sylvester Stallone. Och övriga biroller av bland andra Charles S. Dutton, Kris Kristofferson, Jeffrey Wright, Tom Berenger och Robert Patrick.

My Bloody Valentine (1981) är en simpel slasherfilm, av det typiska snitt som jag finner helt ointressant. Min tanke var att se originalet innan jag ser den kommande remaken. Men varför? Rätt onödigt egentligen. Det här är mediokert i ordets sanna bemärkelse.

Bleach: Memories of Nobody (2006) är pinsamt larvig. Helt värdelöst enligt min ringa uppfattning. Så varför såg jag det? Jo, mitt ex älskade serien och nämnde den rätt ofta. Av ren nyfikenhet tänkte jag då - förstås långt senare - att jag skulle se långfilmen. Men det var onödigt, frånsett att jag nu vet vad Bleach handlar om. Alltid något! Men inget mer.

The Graduate (1967) är onekligen en klassiker, och som sådan skall den ju ha setts! Just nu ligger den på plats nummer 158 bland IMDb:s topp 250 filmer. Men varför då? Jag vet inte. Visst är det en charmig och ganska underhållande film, men jag tycker inte direkt att den är mer än så. Omdömet blir preliminärt “bra - men inte så bra”. Trevlig huvudroll av en ung Dustin Hoffman. Liten biroll av Richard Dreyfuss.

Bottle Shock (2008) är ett trevligt drama om vinprovning. Kanske inte överdrivet spännande, men filmen flyter på, och lyckas vara lite lagom engagerande. Helt okej film faktiskt. Vi gillar såklart Alan Rickman och för all del även Bill Pullman.