In the Electric Mist (2008) är en enkel vanlig deckare. Inget anmärkningsvärt, men ej heller uselt. Över huvud taget mest ointressant. Dock huvudroll av Tommy Lee Jones, och biroller av bland andra John Goodman, Peter Sarsgaard och Ned Beatty.
Religulous (2008) är en perfekt film att se på julafton! Jag gillar den. Bill Maher är rolig, och hans intervjuer är roliga. Men bäst av allt är faktiskt den sista monologen, där Maher blir allvarlig, och säger att religionen måste avskaffas för att människan skall kunna leva vidare. Det är ett budskap jag skriver under på! Mycket bra.
Che: Part One (2008) är välgjord och intressant. Steven Soderbergh lyckas bra som regissör (även om han gjort många filmer som jag inte imponeras av). Ingen hade heller kunnat passa bättre i huvudrollen, än Benicio Del Toro. Vad kan passa bättre att se denna julaftonsmorgon, än en film om Che Guevara? Kan man fråga sig! Nu inväntar jag bara del två i det här filmparet.
Gran Torino (2008) är en vemodig film, men den är bra! Clint Eastwood både regisserar och spelar huvudroll. I och för sig gör han ingen oväntad roll, men varför klaga på småsaker, när helhetsbilden är fin? Rätt bra film, kort sagt.
Ghost Town (2008) är väl ganska medioker, ändå? Den lyckas inte bygga upp något särskilt intresse, och verkar bestå av mer klichéer än något annat. Rätt lamt, alltså. Dock biroll av Greg Kinnear, som brukar kunna vara bra, men som här känns hur anonym som helst.
Netherbeast Incorporated (2007) är inte direkt en bra film, men den är lite udda och har vissa poänger. Jag är nöjd med att ha sett den, även om det egentligen är mer eller mindre försumbart. Skräckkomedier brukar i och för sig inte vara så spektakulära, så omdömet får anpassas efter rimliga förväntningar. Biroller av bland andra Jason Mewes och Robert Wagner.
House (2008) är en hemskt klichébaserad och dåligt gjord skräckfilm. Ärligt talat tror jag inte att det kan bli mycket sämre än så här. Att jag ens orkade se ungefär halva, är ett mysterium i sig. Michael Madsen spelar huvudroll. Varför? Han borde väl få bättre möjligheter än denna? Nåväl…
Brother Bear (2003) började jag kollla på när den kom ut. Det har gått ett tag sedan dess, förstås. Idag kollade jag klart på filmen – fem år senare. Den är okej, men absolut inte mer än så. Lagom underhållande, men inte utmärkande på något sätt. Alltså slätstruken men inte usel. Röster av bl.a. Joaquin Phoenix och Michael Clarke Duncan.
Dom kallar oss Tratten & Finkel (1996) har jag sett många gånger förut, och nu ännu en. Förblir överlag roligt, trots att det är pinsam och rätt banal humor. Å andra sidan är detta svensk humor från mitten av 90-talet. Man får vad man förväntar sig, helt enkelt.
Passengers (2008) är i mitt tycke en medioker thriller. Osäker på hur långt handlingen egentligen räcker; den är en aning förvirrande. Huvudroll av Anne Hathaway. Biroller av bl.a. Patrick Wilson, Dianne Wiest och David Morse.
