The Day the Earth Stood Still (2008) kan man säga mycket om. Men kanske är det bäst att inte säga något alls? Det känns så. Första timmen av filmen är faktiskt ganska underhållande, även om hela handlingen är väldigt cheesy. Sedan berättar utomjordingen att han vill utrota mänskligheten för att “rädda” planeten från människorna. Varpå människorna om och om igen svarar “we can change”. Usch och fy. Det här är propaganda för miljöfascism, och det står mig upp i halsen. Miljöfascismen är en av de allra största samhällsfarorna just nu, och den här filmen gör inget för att hjälpa till. Tvärtom. Den spelar fascismen i händerna. Utöver detta: Keanu Reeves har ett stenansikte som faktiskt passar rätt bra för hans roll. Jennifer Connelly funkar väl, men Kathy Bates är hemskt malplacerad. Liten biroll av John Cleese var oväntad. Frånsett att filmen propagerar för miljöfascism, är den rätt dåligt gjord, om än ganska underhållande. Det viktigaste att poängtera, är ändå dess gruvligt ondskefulla budskap.
Archive for December, 2008
Afro Ninja: Destiny (2008) är förstås en larvig och dåligt gjord film. Men den har också viss charm och är stundvis rolig. Förvisso dålig, men med ett smärre underhållningsvärde. Så tror jag att filmen bäst kan beskrivas.
Slumdog Millionaire (2008) är riktigt bra. Men den är också väldigt överskattad. För närvarande håller den plats nummer 105 bland IMDb:s topp 250 filmer. En sådan placering är definitivt inte förtjänad. Filmen är bra, den är originell, den är medryckande, den är… över huvud taget kvalitetsmässig. Den 105:e bästa filmen som någonsin gjorts vore däremot att ta i. Å andra sidan är ju inte det någon kritik. Slumdog Millionaire är mycket bra, även om den inte är “en av de bästa filmer som någonsin gjorts”. Jag gillar den!
Choke (2008) är en charmig och lagom absurd komedi med Sam Rockwell i huvudrollen. Jag tror inte att det behöver sägas så mycket. Bara detta: vill man se en tragikomisk sexkomedi passar detta som handen i handsken. (Kanske är “kuken i kondomen” en mer passande liknelse?) Rätt bra. Jag är nöjd.
Wallace and Gromit in ‘A Matter of Loaf and Death’ (2008) måste man ända ha sett! Det är sött. Jag tycker om W&G i alla lägen, faktiskt, och skulle gärna se ännu en långfilm. Detta är en kortis på 30 minuter, men charmigt och sött är det ändå. Uppskattas!
Pride and Glory (2008) måste faktiskt sägas vara en bra film. Den drivs fram av intrigerna – inte av våld eller explosioner. Bra roller av både Colin Farrell och Edward Norton och Jon Voight. Jämn och välgjord film, även om det förstås inte blir något favorit eller så. Det övergripande intrycket är dock gott!
Body of Lies (2008) är en trist film i min ringa mening. Jag har sagt förut, att “terroristfilmer” har blivit en helt egen genre. Detta är en film som hör hemma i den kategorin, och jag brukar sällan tycka om sådana krystade produktioner. Så ej heller med denna, trots regi av Ridley Scott, och trots huvudroller av Leonardo DiCaprio och Russell Crowe. Nej, det bästa med den här filmen kommer först när eftertexterna börjar rulla. Jag är nämligen ett fan av Guns N Roses nya skiva, varifrån “If the World” tydligen används som soundtrack. Det är bra! Resten av filmen är medioker, om än välgjord och väl skådespelad. Det är på substansen den faller. Den är ointressant.
Revolutionary Road (2008) är bra. Framför allt är den väldigt bra skådespelad, av Leonardo DiCaprio och Kate Winslet. Mycket har hänt sedan båten sjönk för över tio år sedan! Dessa saker har uppenbarligen producerat bättre aktörer! Utsökta prestationer av dem bägge. Sedan är förstås filmen bra över huvud taget. Biroller av bl.a. Kathy Bates och Dylan Baker.
Frankenweenie (1984) skulle väl helt enkelt ses. Av två skäl. Dels är det Tim Burton som regisserat, och dels utkommer snart en remake under nästa år, även den av Burton. Fast det här är en 30 minuter lång (eller snarare kort) film, och den är inte heller särskilt bra. Man får knyta sina förhoppningar till remaken antar jag, för jag är riktigt förtjust i bullterriers! För övrigt en roll av Sofia Coppola.
Beyond the Sea (2004) är charmig och mysig. Skall man kräva mer? Nej, det tycker jag inte att man behöver göra. Kevin Spacey har både regisserat och spelat huvudroll. Jag gillar den mannen, men jag kan inte säga hur autentisk han är, eftersom jag har noll koll på Bobby Darin (utöver att jag sett förhandenvarande film). I och för sig kände jag igen titellåten “Beyond the Sea”. Hur som helst är det i alla fall en trevlig produktion, så omdömet lyder “helt okej”. Övriga biroller av bland andra John Goodman och Bob Hoskins.
