Batman (1989) var ett intressant – men föga imponerande – återseende. Jag hade i stort sett glömt filmen, då jag inte sett den på ett tiotal år. Det får väl medges att Tim Burton har gjort bättre (men även sämre) filmer. Det här är dock ett omdöme som färgas av att jag har sett de senaste två filmerna i serien – det skall man ha i minnet. Jämte dessa två, är den här blek på gränsen till det kritvita. Vad jag tyckte för ett tiotal år sedan, det minns jag inte. Ett högt betyg har filmen fått på IMDb (7.6), så jag antar att den alltså skall vara hållbar. Tyvärr ser jag inte riktigt varför. Michael Keaton är knappast en särskilt karismatisk huvudfigur. Han är nästan anonym. Och även om Jack Nicholson inte är ett illa val som “The Joker”, är han ändå… nästintill skrattretande jämfört med hur karaktären porträtteras ‘08. Och Kim Basinger? Fungerar väl. Men mer är det inte. Och så säger jag om filmen i största allmänhet.