Bloodline (2008) är naturligtvis en jättedålig “dokumentär”, men jag tycker ändå det är fascinerande att se sådant här. Det är ju inget mindre än sensationellt, att en fiktiv spänningsroman tas på sådant allvar. Det är detta som är det sensationella – inte idén om något bestående blodsarv. Men det är klart. Kan man ta Bibeln på allvar, så är man väl också mottaglig för att ta Brown på allvar. Jag gillar Browns bok. Den är spännande och bjuder på tät underhållning över fem hundra sidor. Men den är inte mer än en spännande och underhållande bok. Den utger sig heller inte för att vara mer. Det här “mervärdet” är något som religiösa konspirationsteoretiker tillskriver den. Vilket är just vad förhandenvarande film är: ett stycke konspirationsteori. Grundlöst, förnuftsvidrigt, och slöseri med tid. Men fortfarande. Visst är det fascinerande att studera, inte konspirationsteorierna, utan deras förespråkare?
Archive for September, 2008
Lola rennt (1998) skall man förstås ha sett. Det är en allmänt uppskattad tysk film, som i skrivande stund håller plats nummer 243 bland IMDb:s topp 250 filmer. Förvisso inte en hög placering, men en placering inte desto mindre. Förtjänt? Nja. Filmen är bra, men förmodligen inte så bra. Vi gillar originaliteten, snabbheten. Det är en på det hela taget underhållande och mycket välgjord film, som man absolut bör tycka om! Men ett mästerverk? Det vore väl att ta i, tycker jag. Ändock: det här är 80 minuter film i rasande tempo, och man kan inte annat än att uppskatta det.
Constantine’s Sword (2007) är en dokumentär om “kristendomens mörka sidor”. Jag tycket inte att filmen träffar mitt i prick. Ja, den missar förmodligen måltavlan helt. Men samtidigt pekar den på vissa fakta som är både relevanta och fascinerande (såsom den katolska kyrkans samarbete med Hitler från och med 1938). Alltså har den vissa positiva saker, även om den i dess helhet – i min mening – missar målet. Och så gick det att knulla till den också! Röster av Liev Schreiber och Eli Wallach.
Lock, Stock and Two Smoking Barrels (1998) är en allmänt uppskattad film. Ja, en allmänt överskattad film till och med – om man frågar mig. Just nu har den plats nummer 189 bland IMDb:s topp 250 filmer. Visst är det en mycket bra film, det håller jag med om. Men den är inte så bra. Hur som helst har vi alla sett detta, och jag hade även sett den förut, för kanske 2½ år sedan. Någon presentation behövs alltså inte. Bara ett konstaterande: filmen är mycket bra, men den är inte något mästerverk. Roller av bland andra Jason Statham, Vinnie Jones och Sting.
Metroland (1997) ville jag egentligen se av ett enda skäl: huvudrollen spelas av Christian Bale. Å andra sidan måste man erkänna, att detta i sig inte borgar för kvalitet. Ej heller borgar Emily Watson för kvalitet. Detta är nämligen en tämligen medioker film, även om den också har viss charm. Huvudsaken är att jag sett ännu en Bale-film. Allt annat är sekundärt, inklusive upplevelsen av filmen.
Righteous Kill (2008) var man ju tvungen att se. Varför? Jo, av ett så enkelt skäl som att detta är en snutthriller, och att Robert De Niro och Al Pacino spelar huvudrollerna i den. Det borde väl räcka som anledning? Ja, det trodde jag i alla fall. Men det är tveksamt. Tyvärr visade sig filmen vara en besvikelse. Den är rentav ganska medioker. Synd! Men okej, det är fortfarande gångbar underhållning, även om det inte håller för någon närmare analys. Och vem kom på den dåliga idén att låta 50 Cent medverka?
Kill Buljo: The Movie (2007) är en norsk parodi på “Kill Bill”. Låter inte det lockande? Tja, det tyckte jag i alla fall. Så jag såg filmen, och den är bra! Inte “seriöst” bra naturligtvis. Men den är charmig och stundvis riktigt rolig. Helt klart en trevlig och underhållande film.
Snuff: A Documentary About Killing on Camera (2008) är… tja, titeln borde väl säga det mesta? En dokumentär om fenomenet “snuff-film” helt enkelt. Rätt intressant, om än också något magstark. Okej film.
The Jacket (2005) har jag sett förut, hemma hos mitt ex för kanske 1½ år sedan. Bra? Jovisst. Kanske en smula överskattad, men bra är den ju i varje fall. Jag tenderar att uppskatta psykologiska thrillers, vilket ju är precis vad detta är. Dessutom spelar Adrien Brody fenomenalt i dess huvudroll. Detsamma kan sägas om Daniel Craig, trots att hans inpass är relativt minimalt – tyvärr. Övriga roller av Keira Knightley, Jennifer Jason Leigh och Kris Kristofferson.
Storm of the Century (1999) är en 240 minuter lång miniserie som jag sett ett flertal gånger förut – och nu alltså ännu en. Den är bra, och förr tyckte jag att den var ännu bättre, än jag tycker idag. Jag uppskattar tempot; längden gör det hela mer episkt. Jag gillar också den stämning som Stephen King ofta lyckas skapa i sina miniserier eller längre filmer. Jag gillar också rollprestationen av Colm Feore, denna roll som jag alltid förknippar honom med. Helt enkelt en mycket välgjord och underhållande film. Tummen upp!
