Shadows and Fog (1992) är absolut inte en dålig film. Den är tvärtom ganska bra. Dessutom Woody Allens dyraste, ifall något tycker att sådant är viktigt. Här bedrivs pastisch på Kafkas romaner, och det är naturligtvis alltid intressant. Frågan är om det tillför något? Om det ger något som inte redan Kafka gav? Det vill jag inte påstå. Det är intressant, det var säkert roligt för Allen, och vi kafkaälskare känner oss hemmastadda. Men eftersom tolkningen inte direkt tillför något, faller den vid djupare analys rätt platt. Många kända ansikten ser vi emellertid. Bland dem: Mia Farrow, John Malkovich, Madonna, David Ogden Stiers, Lily Tomlin, Jodie Foster, Kathy Bates, John Cusack, John C. Reilly, Kurtwood Smith, William H. Macy – puh! En ordentlig radda. Som synes är jag en aning ambivalent här. Jag vill gilla filmen trots att den verkar intellektuellt meningslös, när man tänker på det. Om man skall gå efter känslan eller förnuftet, det får ni själva avgöra för egen del.