Metallica: Some Kind of Monster (2004) sågs på bio, när den gick. Jag var där med min före detta sambo. Vi kollade på en matiné och fick sitta helt ensamma i en liten salong på SF Sergel i Stockholm. Detta var roligt i sig, men snart kan man inte koncentrera sig på annat än filmen. Hur intressant den är för någon som aldrig hört Metallica vet jag inte. Själv har jag alltid gillat dem mycket, så biobesöket var ett naturligt val, och även ett bra val – visade det sig. Mycket intressant film faktiskt. Och fortfarande lika intressant när man såg om den. Gott.