Malèna (2000) ger upphov till ambivalens. På något sätt vill jag inte tycka om den här filmen. Den verkar så simpel, ja, rent banal faktiskt. Men samtidigt kan jag inte förneka att den är vackert gjord, och att stämningen är snudd på underbar. Så även om jag nu inte vill höja filmen till skyarna så får jag väl medge att den har sina kvaliteter. Trots huvudroll av den exhibitionistiska Monica Bellucci, som är mer kropp än talang. Att det talas italienska räddar på sätt och vis filmen. Stämningen hade inte kunnat uppnås på engelska.