High Anxiety (1977) är ganska rolig. Egentligen är den väl mest fånig, men Mel Brooks driver skupelfritt med mästarens filmer, och man kan inte undgå att uppskatta den saken. Ja, såvitt man har sett dem alltså. Dessutom är vissa skämt riktigt lyckade. Allra roligast är scenen i duschen, som naturligtvis parodierar… ja, ni vet själva. Det här är vad man förväntar sig av Brooks, och det är ganska roligt om än inte sensationellt. Jag gillar det hur som helst.