The Lord of the Rings: The Return of the King (2003) var den enda delen ur trilogin som jag såg på bio. Jag såg den till och med på premiärdagen (även om det inte var första visningen). I allmänhet anses det vara trilogins bästa del. Den håller fortfarande en stark placering på IMDb:s lista över de bästa 250 filmerna: i skrivande stund 14. Huruvida en sådan placering är förtjänad eller ej, det skall jag inte orda om. Men det är en väldigt vacker film, och ett väldigt bra avslut. Sammantaget står trilogin helt klart som en favoritfilm – för jag har väldigt svårt för att betrakta detta som tre separata filmer. Tidigare hade jag dock inte sett den förlängda versionen, men det har jag gjort nu. 250 minuter i längd är episkt i sig. Det här är förmodligen den bästa episka fantasyfilm som någonsin gjorts. Peter Jackson skall ha tack. Och välbekanta ansikten ser vi förstås:

*Sean Astin
*Cate Blanchett
*Orlando Bloom
*Billy Boyd
*Ian Holm
*Christopher Lee
*Ian McKellen
*Viggo Mortensen
*John Rhys-Davies
*Liv Tyler
*Hugo Weaving
*Elijah Wood

Det är onödigt att säga mer än vad som behöver sägas. Därför skall jag vara tyst nu. Tocken där “talande tystnad” som Cicero skrev om.