Ikiru (1952) är en mycket trevlig film om livets mening. Akira Kurosawa är (som ni alla vet) en mästerlig regissör. Å andra sidan är det något väldigt simpelt över den här filmen. Jag får intrycket av att den hade kunnat göras bättre, alldenstund den fortfarande är mycket bra. Och intressant, för den delen. 140 minuter förtjänar den, men jag tänker på något oidentifierat sätt att Kurosawa faktiskt har större potential än så här.