Dark Matter (2007) har potential som den lämnar därhän. Handlingen är förvisso intressant, men den presenteras på ett ganska inkompetent och trivialt sätt. På det hela taget en ganska medioker film, av det skälet. Biroll av Meryl Streep.
Anna Karenina (1977) är en miniserie som BBC står för. Den består i tio avsnitt om 55 minuter vardera. Förmodligen krävs sådan längd för att kunna ge någon som helst rättvisa åt en bok på över 800 sidor. Vad gäller boken (av Leo Tolstoj) så har jag faktiskt inte läst den. Nej, istället tänkte jag att jag kunde se den här miniserien som skall vara tämligen ackurat. Dels är jag inte alls på läshumör numera, och dels vore det här den sista boken jag ville läsa om jag vore det. Jag hyser ingen nämnvärd uppskattning för realismen, och jag fullständigt avskyr den sociala metafysik och altruism som är handlingens tema. Ändock: nu har jag ju en del insyn i vad det rör sig om åtminstone. Välgjord serie, men fruktansvärt tråkig. Knappast något jag skulle ha lust att se om.
The Onion Movie (2008) är jätterolig! Men det är klart, jag vet med mig att jag har avvikande humor. Men i min mening är det här väldigt bra humor. Och det är ju vad filmen aspirerar på? Sådant som exempelvis bra skådespeleri är inget den ödar alltför mycket tid på. Vilket gör att Steven Seagal inte är alltför illa här.
Spielberg on Spielberg (2007) är en intressant liten dokumentär där Steven Spielberg talar ut om sina filmer. Det finns dock viss kritik att framföra. Dels tar man inte med alla filmer, och dels tar man inte upp dem i helt och hållet kronologisk ordning (vilket jag skulle föredra). Men nåja, det är intressant ändå, för en filmnörd som undertecknad. Jag gillar många av Spielbergs filmer innerligt, medan vissa andra är rent ut sagt dåliga. Överlag har dock mannen gjort mer bra film än dålig, och det är ju intressant att höra honom tala om dem.
Jeepers Creepers II (2003) struntade jag i att se när den kom ut. Jag hade sett ettan ett par gånger, som inte är särskilt bra, men den är åtminstone lite bättre än tvåan. Jag antar att det blev dags helt enkelt. Här har vi en ganska slätstruken och konstlat abstrus slasherfilm. Inte min genre, med andra ord. Över huvud taget medioker film. Lustigt nog repriserar Justin Long sin tidigare karaktär.
Masters of the Universe (1987). När jag var liten så lekte jag med He-Man-gubbar. Jag läste också några av serietidningarna – bland annat den serie som har filmatiserats här. Men av någon anledning såg jag aldrig filmen, trots att den spelades in två år efter min födelse. Kanske hade jag gillat den som liten? Tja, vem vet. Men idag är jag 23 år, och då tycker jag inte om det här. Det är verkligt uselt. Handlingen är usel i sig, men dåliga effekter och dåligt skådespeleri gör det ännu sämre. Helt enkelt inte värt att öda tid på. Dolph Lundgren passar inte i huvudrollen. Han fick den säkert bara för att han hade muskler. Frank Langella känns gruvligt malplacerad som Skeletor. Och Courteney Cox gör väl inte saken bättre. Nej, det här är bara uselt rakt igenom.
Today’s Man (2008) är en förmodligen välbehövd dokumentär om en person med aspergers syndrom. Rätt intressant att se, men jag antar att den riktar sig till en ganska smal grupp också. Det finns väl inte så särskilt mycket att säga, förutom att den här personen – Nicky Gottlieb – delar min tvångsmässiga förtjusning över film! Gott.
The Poet (2007) är inte särskilt bra direkt, men den är å andra sidan inte dåligt gjord heller. Faktiskt ganska vacker för ögat, även om sinnet lämnas likgiltigt. Mediokert på det hela taget alltså. Biroll av Colm Feore.
Die Another Day (2002) var väl ofrånkomlig att se förr eller senare, antar jag. Jag har undvikt den, för den skulle ju vara så dålig. Vilket den förvisso också är, kan man efter tittningen konstatera. Det här är skitnödig action där explosioner och slagsmål blir ett slags l’art pour l’art. Panegyriken uteblir. Pierce Brosnan fungerar hjälpligt i sin huvudroll, men inte mer än så. Halle Berry är inte särskilt bra, men sedan när skulle hon vara det? Att köra John Cleese i rollen som “Q” känns väldigt konstlat. Och så medverkar även Michael Madsen och Madonna förstås – ytterligare två tveksamma aktörer för en film som denna. Nej, det här är ganska dåligt. Men nu kan jag i alla fall säga att jag sett alla Bond-filmerna.
American Outlaws (2001) är inte direkt bra, men den lyckas ändå vara ganska underhållande. Som någon recensent också skrev på IMDB: “It’s not good, but it’s good fun.” Jag tror att det är en ganska rättvis bedömning, även om jag nu inte är så förtjust i western över huvud taget. Man måste dock charmas en smula av Colin Farrell i huvudrollen. Därutöver ser vi en del skådisar som ofta brukar ha biroller eller huvudroller i ganska oviktiga eller dåliga filmer. Jag tänker då på Scott Caan, Kathy Bates, Timothy Dalton och Ronny Cox.
