Scener ur ett äktenskap (1973) är bra men den är inte mästerlig. Ingmar Bergman presterar gott, men han har också presterat bättre både före och efter den här filmen. På sätt och vis är det här lite väl likt en såpopera, men fortfarande röjer den många psykologiska betingelser som är viktiga att föra fram i dagsljus. Jag känner inte igen mig själv här, men jag känner igen många andra. Kanske känner jag igen mig själv som jag var förr, det är möjligt. Måhända är det här den bästa relationspsykologiska skildring jag sett i filmisk form, och av relationspsykologi är jag ju ypperligt intresserad. Men ändå… är jag inte mer än ljumt intresserad. Kanske beror det på att här inte finns några nya insikter för mig. Men jag vet inte. Bra film är det hur som helst, väl värd dess 170 minuter i längd, och Liv Ullmann är bra i sin delade huvudroll.