Iron Man (2008) hade jag inga som helst förväntningar på. Jag har inte följt serietidningen, och jag vet ju hur dessa serietidningsfilmer tenderar att bli. Under omständigheterna måste jag dock medge att resultatet blev ganska bra. Visst är det en hollywoodfilm i ordets verkliga bemärkelse, men den innehåller relativt få klichéer. Överraskande bra med andra ord – men inte för den skull någon favoritfilm. Det här är inte mer än påkostad underhållning i mina ögon. Men det kanske man kommer attackera mig för att ha sagt. Filmen röner allmän uppskattning, och i skrivande stund håller den plats nummer 102 bland IMDb:s topp 250 filmer. Det är förstås en placering som kommer försvinna i sinom tid, men ändå, det säger lite om hur man uppfattar filmen vid första tittningen. Vi ser en del bekanta ansikten framför kameran, och bland dem: Robert Downey Jr., Terrence Howard, Jeff Bridges och Gwyneth Paltrow. I en liten “uncredited” biroll ser vi även Samuel L. Jackson, som tenderar att vara med i var och varannan film, på gott och ont. Jag kommer säkerligen att se filmen igen inom den närmaste framtiden, men man får hur som helst ta den för vad den är: underhållningsfilm med stor budget. De verkliga berömmen får alltså utebli, även om jag tycker att filmen är ganska trevlig.