Saraband (2003) är förstås en bra film. Men det är inte den bästa filmen av Ingmar Bergman, även om det blev hans sista. Låt vara bra nog förstås. Tänka sig! Jag trodde väl aldrig att jag skulle höra frasen “ta självmord” i en film av detta slag och av denna man. Att man begår självmord är ju faktiskt språkligt allmängods. Men nåja, jag skall inte säga mer. Bra film, men inte mästerligt bra. Liv Ullmann gör en särskilt bra roll här, för övrigt.
Fool’s Gold (2008) är egentligen en medioker film, men jag kan inte låta bli att roas av den. Helt okej film som ströunderhållning. Till något mer duger den förvisso inte. Jag gillar dock Matthew McConaughey i huvudrollen. Han passar som handen i handsken. Kate Hudson är okej, och det är även Donald Sutherland. Lagom charmig film alltså, men som inte håller för någon seriös granskning.
Sexy Beast (2000) är en ganska dålig film. Trots Ray Winstone och Ben Kingsley. Och det är nog allt jag har att säga om den saken.
Efter repetitionen (1984) är bra, men så är jag också förtjust i pjäsliknande filmer som baserar sig på kvick och intelligent dialog. Har man inte den förkärlek för detta som jag har, så kan jag tänka mig att filmen tycks halvt om halvt ointressant. Kanske rentav såpaaktig? Jag gillar den hur som helst, om så bara för det mycket välförfattade manuskriptet. Och vem står för manus och regi, om inte Ingmar Bergman. För övrigt en bra men osmickrande biroll av Lena Olin.
The Image (1975) är inget för den genomsnittlige tittaren. Det är inte heller något för mig - som det visade sig. Jag tycker inte att det här är bra film. Det är ärligt talat det rakt motsatta: tämligen dålig film. Å andra sidan är den något så ovanligt och magstarkt, som en pornografisk relationspsykologisk drama. Det är ännu mera ovanlig i så måtto att den innehåller explicita skildringar av BDSM; alltifrån piskning till smisk till fotfetischism (och ju fler företeelser jag nämner, desto fler kommer läsa det här inlägget). Det är inte det att jag blir stött av pornografi eller sadomasochism. Ibland tvärtom. Men det här tycks mig billigt och oattraktivt gjort, både med avseende på sexscenerna och med avseende på kinematografin i dess helhet. Jag är alltså inte imponerad.
Secondhand Lions (2003) har fått relativt högt betyg på IMDb, men varför begriper jag inte. Det här är ju en tämligen medelmåttig film. Har den ens en faktisk handling? Vilken är dess mening? Tja, inte har jag några bra svar på de frågorna i alla fall. Michael Caine har gjort bättre roller får man lugnt påstå. Robert Duvall är bra, men det hjälper ju inte filmens helhet särskilt mycket. Och Haley Joel Osment har väl inte gjort en enda betydande roll sedan den här filmen kom ut. Nej, detta måste jag påstå vara medelmåttigt.
Logan’s Run (1976) är väl måttligt bra egentligen. Jag är inte så imponerad själv i alla fall. Roller av bland andra Michael York och Peter Ustinov.
Det här är för övrigt den tusende filmen som skrivs upp på Cineasten!
Trolösa (2000) hade jag en del förhoppningar på. Det är ju Liv Ullmann som regisserat den, medan Ingmar Bergman har skrivit dess manus. Men detta är inte fullt så bra som jag hade vågat hoppas på. Visst är det bra film. Det är det. Men det är inte riktigt bra film. Det är film som hade kunnat vara bättre - förslagsvis ifall Bergman hade regisserat den själv.
To Kill a Mockingbird (1962) skall man förstås ha sett. Det är en klassiker, som just nu placerar sig som nummer 44 bland IMDb:s topp 250 filmer. Jag vill minnas att man skulle läsa boken av Harper Lee någon gång i gymnasiet. Förmodligen på engelskan - vad annars? Det gjorde jag emellertid aldrig, på gott och ont. Någon jämförelse mellan bok och film kan det alltså inte bli tal om. Ärligt talat tycker jag inte att det här är en så värst speciell film. Visst är den välgjord med ett gott budskap och en handling som varit och fortfarande är aktuell. Men jag har lite svårt för att se det här som något annat än en välgjord drama bland många andra av samma kaliber. Någon plats 44 tycker jag då inte att den förtjänar. Gregory Peck för dock en fin huvudroll, och vi ser även Robert Duvall i biroll.
What Happens in Vegas… (2008) är naturligtvis dålig film, men den är i alla fall lättkollad, och ibland behöver man se något som inte är så ansträngande. Om än bara i bakgrunden, för mer än så förtjänar inte detta. Jag gillar inte Cameron Diaz, och det gäller även här. Jag gillar Ashton Kutcher ibland, men detta är inte något sådant “ibland”. För övrigt ser vi bland andra Zach Galifinakis och Queen Latifah.
