A Streetcar Named Desire (1951) är inte en särskilt intressant film – om man frågar mig. Men det kanske man inte bör göra? Det här är ju ändå en klassiker som allmänt uppskattas. I skrivande stund håller den exempelvis plats nummer 227 bland IMDb:s topp 250 filmer. Inte en hög placering, förvisso, men åtminstone en placering. Själv ser jag inte vad som skulle vara så särledes bra med detta. Vi ser Vivien Leigh i huvudrollen, och en mycket vältränad Marlon Brando i biroll. Det kan ju pigga upp. Men jag nöjer mig inte med bra agerande och teknisk finess. Här finns ingen substans som intresserar mig. Därav blir intrycket ljumt.