V for Vendetta (2005) var en film jag såg när den kom ut, och sedan dess har jag sett den en handfull gånger. Få filmer har gjort mig så exhalterad vid första tittningen som denna. Vad gör mig exhalterad? Det är knappast regin. Att välja James McTeigue som regissör var en dumdristig idé, eftersom han aldrig hade regisserat tidigare. Dessutom är ju det här en storfilm, både vad gäller tittare och intäkter och uppskattning. Just nu håller den plats nummer 149 bland IMDb:s topp 250 filmer. Att det är en bra film vill jag inte bestrida, men den hade kunnat göras mycket bättre med en mer erfaren regissör. Jag tycker om serien på vilken filmen bygger sig. Jag tycker också om bröderna Wachowski, givet vad de presenterat hittills. Hugo Weaving gör en mycket karismatisk huvudroll, trots att hans karaktär hela tiden gömmer sig bakom en mask. Natalie Portman gör sig mycket bra i rollen som Evie. Bland övriga aktörer ser vi exempelvis Stephen Rea, Stephen Fry och John Hurt.

Egentligen är detta en filmdagbok där jag inte tillåter mig själv att skriva djupare analyser och recensioner. I det här fallet vill jag göra något av ett undantag. Eftersom jag är objektivist och ipso facto även liberal, måste några ord sägas om de idéer som presenteras här. Det är just idéerna som gjorde mig exhalterad från första början. De uttrycks explicit och explosivt. Flera citat av terroristen V är i stort sett oförglömgliga, om man sett filmen ett flertal gånger. Exempli gratia:

“I’ve witnessed first hand the power of ideas, I’ve seen people kill in the name of them, and die defending them… but you cannot kiss an idea, cannot touch it, or hold it… ideas do not bleed, they do not feel pain, they do not love…”

“A building is a symbol, as is the act of destroying it. Symbols are given power by people. A symbol, in and of itself is powerless, but with enough people behind it, blowing up a building can change the world.”

“People should not be afraid of their governments. Governments should be afraid of their people.”

“Stealing imples ownership. You can’t steal from the censor; I merely reclaimed them.”

“Beneath this mask there is more than flesh. Beneath this mask there is an idea, Mr. Creedy, and ideas are bulletproof.”

Frågan är till vilken grad jag ställer mig bakom det budskap som filmen representerar. Till ganska stor del, om än inte hela vägen ut. För det första är terroristen V en anarkist, vilket jag inte är. Att han är en anarkist är dock inget man behöver ta hänsyn till i filmen, som gott och väl kan tolkas liberalt, givet inte minst mot ovan nämnda citat. V gör en sak som verkligen strider mot liberala värderingar. Han håller Evie fången mot hennes vilja, han torterar henne, och låter henne förstå att hon skall arkebuseras. Ja, tills han medger att det hela bara var en fars. Detta är vad jag ogillar mest med den här filmen, ut idésynpunkt. Regin är dessutom tyvärr medioker. Men på det stora hela vill jag inte klaga, utan känner samma upprymdhet när jag ser filmen idag, som när jag först såg den för två år sedan. Dessutom gillar jag “Ouvertyr 1812″ (Op.49) av Tjajkovskij. Så det så.