Irréversible (2002) har blivit en klassiker i sina kretsar, så det var ju oundvikligt att se den förr eller senare. Är det förresten något man har anledning att vilja undvika? Tja, jag vet inte riktigt. Det beror väl på hur psykiskt mottaglig man är för de våldsamheter man får se, som dessutom utspelar sig baklänges i tiden, vilket på något sätt gör att man blir mer känslomässigt investerad i det som sker. Le temps détruit tout – som filmens tagline säger. Ifall det här verkligen är bra film har jag svårt att säga, men jag lutar åt det. Den kräver mycket av dess tittare i mån av koncentration och intresse, men det kan den nog vara värd. All heder åt Monica Bellucci och Vincent Cassel för att de vågar ställa upp på ponografiska scener. Belluccis är dessutom i högsta grad utlämnande på andra plan än sexuellt. En studie i människans mörkare sidor, som förtjänar att uppmärksammas.