Eraserhead (1977) skall man naturligtvis ha sett, om så bara för att David Lynch står för regin. Det händer ofta att jag ser filmer som jag vill men inte kan tycka om. Här gäller det omvända. Jag vill inte gilla detta, men det går inte att undvika alldeles. Några poäng för underhållning får den knappast. Den får inte heller några poäng för bra agerande. Samtidigt kan jag inte låta bli att fastna för det makabra och det absurda, trots att jag inte är något stort fan av Lynch-filmer. Handlingen är kafkaisk, och några tolkningar av den tänker jag inte försöka mig på. Att filmen tog fem år att spela in är lite lustigt, men inte alls så lustigt som dess innehåll. Jag kan tänka mig att det här har givit många mardrömmar, men själv skall jag nog slippa dem. Jag förtjusas mot min vilja av surrealismen, men vågar inte uttala mig om huruvida filmen faktiskt är bra eller ej.